ETT krossat hjärta är väl ingenting....
Men är det ens eget så är det allting. Folk tar så lätt på att göra slut och gå vidare känns det som. Varför kan inte JAG göra det? Varför ska JAG stannar och fortsätta plågas av något till synes dödfött? "Du vill ju inte ha mig, du vill ha tryggheten." Det gjorde så ont att höra på något sätt, för jag vet mycket väl att möjlighet till trygghet säkert kan sökas på annat håll.. om det bara är den där närheten och empatin jag vill åt, men tre år av vänskap, svek, tårar, kärlek och minnen känns så fruktansvärt FEL att kasta bort över en dag.
Jag läste i nån skvallertidning herromdagen att första förhållandet formar ens framtida inställning till förhållanden. Isf e jag ju rätt körd i mina framtida eventuella förhållanden! Haha, det är nästan lite skrattretande.
Men varför ringde jag nu då? Jag vet när jag lyfter luren att jag måste bita ihop för att inte bli ledsen, jag måste förbereda mig på det värsta därför att det händer, alltid. Varje gång.. Så varför tror du jag ringer? Tror du att jag är machokist?! Nej, jag hatar att bli förnedrad. Jag hatar det verkligen därför att det är bara inte en förnedring under dom få sekundrarna som du säger dom där sakerna. Dom förvandlas till en hel historia i mitt huvud som inte går ur på flera timmar, dagar....veckor. Och jag vet varför du säger allt, det är därför jag fortsätter ringa. Du säger det för att jag ska bli arg och gå vidare, därför att du inte vågar ge mig den chans som jag förtjänar. Du e lika rädd som jag för att bli lämnad. Jag älskar dig. Det har jag sagt varje dag i flera år. Du också, så vad är problemet..
Slutsats: Jag ska sluta läsa skvaller.......
Nu blire promenad o sen fortsätta med projektarbetesrapporten. Det var inte så jobbigt som jag hade trott. Långhelg från och med imorrn också. Går i skolan från tjugo i tio till typ två, sen ska vi dansa vid 16.. hoppas på lite öl och sällskap imorrn! MÄRK VÄÄL endast 17 dagar kvar som sjuttonåring. MYCKET NICE! Hej hej..
Så nära men ändå så långt borta..
Det är inte ens en månad kvar tills allting är slut! Alla prov, allting.. det är försvunnet den 20:e maj! Och HUR jag ska fira! Allting blir lite lite lättare för varje dag som går, på alla plan. För att illustrera min längtan kommer här en liten bild på hotellen. Det ska bli såå nice!
Nu blire käk o plugg, får ta på mig studentmössan så kanske det känns bättre ^^,
Nu blire käk o plugg, får ta på mig studentmössan så kanske det känns bättre ^^,
Historiaaaa :)
Bröjade min dag med ett telefonsamtal, fick lite energi.. åkte iväg till trafikskolan för en liten lektion. Herrejävlar, jag körde som en KRATTA! haha Hoppas att det bara tillfälligt, annars bör jag inte ha nåt körkort! aa shit..
Såå drog jag till skolan för att sätta mig o plugga historia. Har seriöst pluggat nånstop sen klockan halv nio imorse, måste ta en lite rast nu! Men det känns bra att äntligen få kontroll på känslorna.. Sanja hjälpte mig som fan igår. Blev förbannad av en lite speciell anledning, suckade lite för mig själv.. hon hörde. Då tyckte hon att jag inte borde bli arg så lätt, att jag borde försöka kontrollera mina känslor. Och det tändes liksom en lampa! Är jag en arg person? Hon sa att jag måste lära mig att fokusera och släppa sånt som inte är värt att vara arg över. Och alla femtioelva gånger jag nästan spruckit av ilska dom senaste 2 dagarna har hört den där kommentaren, och det hjälper!! :D Ibland kommer det säkert att brista, men jag får inte ge efter så lätt för mina känslor. Och hon är en sån bra förebild när det gäller sånt tycker jag! :)
Såå nu blir det en promenad, lite käk o sen dansa.. Imorrn blire historiaprov och grilla ^^ underbart!
Såå drog jag till skolan för att sätta mig o plugga historia. Har seriöst pluggat nånstop sen klockan halv nio imorse, måste ta en lite rast nu! Men det känns bra att äntligen få kontroll på känslorna.. Sanja hjälpte mig som fan igår. Blev förbannad av en lite speciell anledning, suckade lite för mig själv.. hon hörde. Då tyckte hon att jag inte borde bli arg så lätt, att jag borde försöka kontrollera mina känslor. Och det tändes liksom en lampa! Är jag en arg person? Hon sa att jag måste lära mig att fokusera och släppa sånt som inte är värt att vara arg över. Och alla femtioelva gånger jag nästan spruckit av ilska dom senaste 2 dagarna har hört den där kommentaren, och det hjälper!! :D Ibland kommer det säkert att brista, men jag får inte ge efter så lätt för mina känslor. Och hon är en sån bra förebild när det gäller sånt tycker jag! :)
Såå nu blir det en promenad, lite käk o sen dansa.. Imorrn blire historiaprov och grilla ^^ underbart!
Beklagan & glädje!
Igår fick jag panik.. skulle göra mitt lilla tal om syskon. Jag och Amanda åkte en sväng och jag fick riktigt bra inspiration! Som en självklarhet fick jag idéer hur jag skulle gå till väga liksom, hur bra som helst! Tack, vännen! Sen åkte jag hem och satte mig, jag var klar 4 imorse.. hade inte ätit mat på över ett dygn när jag käkade lunch i skolan förut. Känner mig helt knepig i huvet. Det blev hur som helst ingen redovisning idag eftersom mitt upplägg inte stämde riktigt överens med den mall som vi fått och som jag missade helt, haha! Inte varje natt man pluggar i onödan! Såå efter skolan tog jag mig friheten att sova ett par timmar.. Det blev lite dans, dusch o käk .. så nu e ja me igen! ;) Nu ska jag sätta mig o plugga lite biologi, prov imorrn.. underbart! Sen blire andra avenyn och säääängen ^^,
Tillbaka på banan!
Jaaa det känns så iaf! Alla gånger som jag tappar kontrollen kommer den tillbaka inom några minuter igen, och det känns bra! Övning ger färdighet så att säga .. men jag borde fan börja bearbeta allt skit snart innan det bryter ut på riktigt. Så ingen alkohol eller andra störande moment i livet tills jag är heeeeelt stabil igen.
Igår kändes det bra, gick och la mig med ett lugn i bröstet. Men då började mamma hosta på andra sidan väggen och vaknade typ 5 ggr tills jag blev galen. Vid halv 4 somnade jag på riktigt, det blev ingen extra träningspass imorse som det var tänkt.. tar det någon dag då jag fått tillräckligt med sömn istället! Såå dagen började med ett givande styrkepass à la Sanja och fortsatte med lunch, fysik, matte och biologi. En äkta naturdag med andra ord och det känns bra! Jag och Becca drog hem till henne på några ärenden, och fortsatte sedan på stan en sväng för att till slut inse att forever21 slår Karlskoga centrum!
Väl hemma fick jag lite ryck, åt lite och satte på musik så det var svårt att lugna ner sig och slappna av. Till slut grabbade jag biologiboken och la mig i sängen. Två sidor, sen sov jag som en stock. Så det fick bli asstarkt kaffe och en film tills koffeinet gjorde sitt, då hamnade jag här istället! Sååå nu bestämmer Amanda o jag en liten dejt tillsammans, hon vill gärna ha aktiviteterna klara innan vi träffas medan jag vill köra på den mer spontana stilen.. handen på hjärtat så behöver jag lite hjälp med min svenska nationella muntliga del som jag ska ha imorrn. Jag funderar på att prata om syskons betydelse för en persons utveckling, men det känns bara tungt att prata om. Jag ser ingen negativt i syskon, men det ligger mig liksom alldeles för nära inpå själen att det tar emot. Dessutom är jag rädd att ingen annan bryr sig på samma sätt som jag, och att jag då missar poängen men hela redovisningen. Har nämligen en liten teori om att barn med syskon har bättre förutsättningar för en mentalt och socialt bättre utveckling. För mig är det något självklart, men kanske inte för andra.. jag vet inte.
Nu ska jag rycka upp mig och fixa lite inför imorrn! Hej hej!
Igår kändes det bra, gick och la mig med ett lugn i bröstet. Men då började mamma hosta på andra sidan väggen och vaknade typ 5 ggr tills jag blev galen. Vid halv 4 somnade jag på riktigt, det blev ingen extra träningspass imorse som det var tänkt.. tar det någon dag då jag fått tillräckligt med sömn istället! Såå dagen började med ett givande styrkepass à la Sanja och fortsatte med lunch, fysik, matte och biologi. En äkta naturdag med andra ord och det känns bra! Jag och Becca drog hem till henne på några ärenden, och fortsatte sedan på stan en sväng för att till slut inse att forever21 slår Karlskoga centrum!
Väl hemma fick jag lite ryck, åt lite och satte på musik så det var svårt att lugna ner sig och slappna av. Till slut grabbade jag biologiboken och la mig i sängen. Två sidor, sen sov jag som en stock. Så det fick bli asstarkt kaffe och en film tills koffeinet gjorde sitt, då hamnade jag här istället! Sååå nu bestämmer Amanda o jag en liten dejt tillsammans, hon vill gärna ha aktiviteterna klara innan vi träffas medan jag vill köra på den mer spontana stilen.. handen på hjärtat så behöver jag lite hjälp med min svenska nationella muntliga del som jag ska ha imorrn. Jag funderar på att prata om syskons betydelse för en persons utveckling, men det känns bara tungt att prata om. Jag ser ingen negativt i syskon, men det ligger mig liksom alldeles för nära inpå själen att det tar emot. Dessutom är jag rädd att ingen annan bryr sig på samma sätt som jag, och att jag då missar poängen men hela redovisningen. Har nämligen en liten teori om att barn med syskon har bättre förutsättningar för en mentalt och socialt bättre utveckling. För mig är det något självklart, men kanske inte för andra.. jag vet inte.
Nu ska jag rycka upp mig och fixa lite inför imorrn! Hej hej!
Hur kan ni?
Jag kan inte förstå hur man kan stå ut med mig just nu. Jag begriper det verkligen inte.. jag bara härjar runt, ändrar mig.. blir förbannad, ledsen.. o sen glad igen. Manodeppressiv? Troligtvis inte.. bara lite humörsvängningar, men ändå.
Såå idag vill jag rikta min uppmärksamhet till Sofia & Jessica. Hoppas att ni inte tar illa upp att jag nämner er vid namn. Jag vill faktiskt bara tacka för att ni aldrig flippar ur, inte så jag ser det iaf! Utan er hade jag nog aldrig orkat dom där dagarna o nätterna när allt var som värst. Jag ville verkligen inte blanda in er i nånting, men det var till slut mitt ända val. Och ni fanns där varenda jävla gång! Alltid lika intresserade och hjälpsamma.. alltid lika välkomnande. Antar att det ligger i hela er familjs natur eller nåt, eller det kanske bara är något jag inte är van vid.. men jag är extremt imponerad av hur man kan vara så genomsnälla. Jag älskar er! Såå idag ska jag INTE flippa ur o ge er en ledig dag! Jag ska försöka iaf ;)
Det gick gaanska bra igår tycker jag. Jag bet ihop hela kvällen och ringde honom inte en ända gång förrens klockan slog typ 2 och jag inte kunde sova. Jaani, han svarade ju iaf. Fick en släng av något som jag försökte tolka som att han bryr sig iaf. Så trots att dispyter igår levde jag på hoppet och somnade till slut! Kors i taket!
Och idag ska jag ta kontakt med mina kära vänner. Men först blir det en gooood frulle. Ska bläddra lite i min träningsdagbok från pliktverket också ;) haha, hur ska detta gå? Ha en underbar dag!
Såå idag vill jag rikta min uppmärksamhet till Sofia & Jessica. Hoppas att ni inte tar illa upp att jag nämner er vid namn. Jag vill faktiskt bara tacka för att ni aldrig flippar ur, inte så jag ser det iaf! Utan er hade jag nog aldrig orkat dom där dagarna o nätterna när allt var som värst. Jag ville verkligen inte blanda in er i nånting, men det var till slut mitt ända val. Och ni fanns där varenda jävla gång! Alltid lika intresserade och hjälpsamma.. alltid lika välkomnande. Antar att det ligger i hela er familjs natur eller nåt, eller det kanske bara är något jag inte är van vid.. men jag är extremt imponerad av hur man kan vara så genomsnälla. Jag älskar er! Såå idag ska jag INTE flippa ur o ge er en ledig dag! Jag ska försöka iaf ;)
Det gick gaanska bra igår tycker jag. Jag bet ihop hela kvällen och ringde honom inte en ända gång förrens klockan slog typ 2 och jag inte kunde sova. Jaani, han svarade ju iaf. Fick en släng av något som jag försökte tolka som att han bryr sig iaf. Så trots att dispyter igår levde jag på hoppet och somnade till slut! Kors i taket!
Och idag ska jag ta kontakt med mina kära vänner. Men först blir det en gooood frulle. Ska bläddra lite i min träningsdagbok från pliktverket också ;) haha, hur ska detta gå? Ha en underbar dag!
I don't wanna be in love.
Metro Station-I don't wanna be in love. http://www.youtube.com/watch?v=bZtIC510UkQ
Den här låten beskriver min situation så sjukt bra just nu! För en vecka sen mådde jag bra av den men den senaste veckan har modet svikit och ångesten krupit på mig som aldrig förr! Det finns inget så mycket jag ångrar som dom fyra senaste månaderna av mitt liv. Jag kunde ha tagit tag i mina förbannade jävla problem själv istället för att dumpa min pojkvän och gömma huvet i sanden. Nån gång blir man tvungen att ta tag i allt, och det verkar vara just nu. Sitter uppe på nätterna och koncentrerar mig på att andas, koncentrerar mig på att försöka inse att det är slut, att det kanske finns mer i livet.. men just nu finns det inte det! Och jag har inte tid att vila och prata med någon om det och sånt, jag måste härda ut till studenten. Efter studenten kan jag ta itu med alla psykiska problem. Det MÅSTE gå att skjuta upp dom. Men det är väl som allt annat, att när man väl kommet till skott med nånting är det för sent. Man saknar inte kon förrän båset är tomt osv.
Jag ska tala om en sak för er, hur det känns.. att vara den där bitchen som alla suckar åt. Hjärtekrossaren.
I skolan går det skit, kurvan pekar brandt nedåt. Mamma och pappa suckar åt mig varje morgon, säger att jag "borde nog inte gjort så" eller att "är det inte lite för sent att..." .. såna saker som jag inte kan göra något åt. Vi bråkar. Helst av allt ska jag inte ha några vänner eller pojkvän alls eftersom att det kan störa mina studier. Jag ska bli rik och framgångsrik, smart osv. Livet traskade på. Sen kom han som ett stjärnskott och allting kändes RÄTT! Det spelade ingen roll hur många gånger vi bråkade, det kändes rätt hela tiden. Jag älskade och älskar honom från djupet av mitt hjärta. Men ibland tappar man kontrollen. Det är HAN ett levande bevis på. Och det är okej. Det gör vi alla ibland. Jag förlät dig. Men under som där perioderna när du inte svarade, när du var full och dum så nämnde jag inte det för någon. Jag härdade ut varje natt och gick till skolan varje dag. Jag trodde att du skulle dö varje gång men lyckan och euforin jag kände varje gång allt löste sig kompenserade för allt det onda. Och vi gick vidare, varje gång. En dag, när mamma o pappa har gett mig pikar varje dag i tre månader orkade jag inte mer. Jag blev övertygad om att jag inte orkade mer, ärligt talat hade jag tänkt att ge upp helt.. allting. Men jag kunde inte. Så jag gjorde slut istället :'( Jag var sur, ledsen, beklagade mig hos alla.. och ändå var det ju mitt beslut och mitt fel! Och nu efter ett underbart halvår utan problem kändes det extra jävligt att svika dig. Men jag orkade inte med pressen.
Nu skiter jag i vilket, jag älskar dig. Men nu är det för sent.. Förlåt.
Den här låten beskriver min situation så sjukt bra just nu! För en vecka sen mådde jag bra av den men den senaste veckan har modet svikit och ångesten krupit på mig som aldrig förr! Det finns inget så mycket jag ångrar som dom fyra senaste månaderna av mitt liv. Jag kunde ha tagit tag i mina förbannade jävla problem själv istället för att dumpa min pojkvän och gömma huvet i sanden. Nån gång blir man tvungen att ta tag i allt, och det verkar vara just nu. Sitter uppe på nätterna och koncentrerar mig på att andas, koncentrerar mig på att försöka inse att det är slut, att det kanske finns mer i livet.. men just nu finns det inte det! Och jag har inte tid att vila och prata med någon om det och sånt, jag måste härda ut till studenten. Efter studenten kan jag ta itu med alla psykiska problem. Det MÅSTE gå att skjuta upp dom. Men det är väl som allt annat, att när man väl kommet till skott med nånting är det för sent. Man saknar inte kon förrän båset är tomt osv.
Jag ska tala om en sak för er, hur det känns.. att vara den där bitchen som alla suckar åt. Hjärtekrossaren.
I skolan går det skit, kurvan pekar brandt nedåt. Mamma och pappa suckar åt mig varje morgon, säger att jag "borde nog inte gjort så" eller att "är det inte lite för sent att..." .. såna saker som jag inte kan göra något åt. Vi bråkar. Helst av allt ska jag inte ha några vänner eller pojkvän alls eftersom att det kan störa mina studier. Jag ska bli rik och framgångsrik, smart osv. Livet traskade på. Sen kom han som ett stjärnskott och allting kändes RÄTT! Det spelade ingen roll hur många gånger vi bråkade, det kändes rätt hela tiden. Jag älskade och älskar honom från djupet av mitt hjärta. Men ibland tappar man kontrollen. Det är HAN ett levande bevis på. Och det är okej. Det gör vi alla ibland. Jag förlät dig. Men under som där perioderna när du inte svarade, när du var full och dum så nämnde jag inte det för någon. Jag härdade ut varje natt och gick till skolan varje dag. Jag trodde att du skulle dö varje gång men lyckan och euforin jag kände varje gång allt löste sig kompenserade för allt det onda. Och vi gick vidare, varje gång. En dag, när mamma o pappa har gett mig pikar varje dag i tre månader orkade jag inte mer. Jag blev övertygad om att jag inte orkade mer, ärligt talat hade jag tänkt att ge upp helt.. allting. Men jag kunde inte. Så jag gjorde slut istället :'( Jag var sur, ledsen, beklagade mig hos alla.. och ändå var det ju mitt beslut och mitt fel! Och nu efter ett underbart halvår utan problem kändes det extra jävligt att svika dig. Men jag orkade inte med pressen.
Nu skiter jag i vilket, jag älskar dig. Men nu är det för sent.. Förlåt.
Självaste påskafton!
Igår jobbade jag med mycket fin lön i ynka fyra timmar. Victor erbjöd sig att skjutsa mig, "nånting ska man ju ha grannar till" som han sa :P Men jag hade cyklat till jobbet så jag cyklade hem efter att ha rundat av med två underbara Mc Chicken jr special á la anna med extra ost, lök och mycket sallad o sås! Underbart.. såå somnade ganska så gott vid 2 tiden inatt vilket var ganska snabbt.. åkte ju från donkan vid halv ett.. Väääldigt intressant va? :D
Såå imorse.. eller ja imorse o imorse, vid 12 tiden tog jag mig upp och tvättade lite kläder, tog en dusch och har varit ute och gått i solen nu i två timmar. Såå underbart ^^ Tog en sväng förbi coop o köpte en natur diet bar och lite godis som påskkärringarna ska få om dom vågar sig dit.
Och gissa vad? Jag funderade och grubblade mycket under min promenad. Idag har jag inte kommit fram till något vettigt direkt, mer än att jag kan ta tiden i akt eller vad man säger och läsa något av alla hundra saker jag borde ute i solen medan jag har tid. Hoppas på att AnnaPanna är klar med sin påsklunch snart så man får lite sällskap. Känner mig nämligen lagom patetiskt när jag driver omkring här hemma och gör saker som jag aldrig annars skulle göra. Å andra sidan är det rätt skönt att kunna göra såna onödiga grejjer.. snart börjar ju skolan igen. :) Av flera olika anledningar är det numera lite mer roligt o spännande att gå i skolan ^^ hahah usch jag är en sån tönt :D
Men men, för att inte gömma mina små funderingar och problem ska jag illustera med en bild idag. Tolka den som ni vill! Glad påsk ^^
Såå imorse.. eller ja imorse o imorse, vid 12 tiden tog jag mig upp och tvättade lite kläder, tog en dusch och har varit ute och gått i solen nu i två timmar. Såå underbart ^^ Tog en sväng förbi coop o köpte en natur diet bar och lite godis som påskkärringarna ska få om dom vågar sig dit.
Och gissa vad? Jag funderade och grubblade mycket under min promenad. Idag har jag inte kommit fram till något vettigt direkt, mer än att jag kan ta tiden i akt eller vad man säger och läsa något av alla hundra saker jag borde ute i solen medan jag har tid. Hoppas på att AnnaPanna är klar med sin påsklunch snart så man får lite sällskap. Känner mig nämligen lagom patetiskt när jag driver omkring här hemma och gör saker som jag aldrig annars skulle göra. Å andra sidan är det rätt skönt att kunna göra såna onödiga grejjer.. snart börjar ju skolan igen. :) Av flera olika anledningar är det numera lite mer roligt o spännande att gå i skolan ^^ hahah usch jag är en sån tönt :D
Men men, för att inte gömma mina små funderingar och problem ska jag illustera med en bild idag. Tolka den som ni vill! Glad påsk ^^
Ny dag, nya möjligheter.
Vaknade med en sån brännande ångest.. vill bara göra nåt åt den. Men så fort jag rör lite på mig så blir det bättre, det lättar liksom.. så idag blir det en kopp kaffe och en promenad till frukost. Lika bra att dra ner på kalorierna nu när Ayia Napa närmar sig!! Mycket trevligt folk som ska med! ;D
Men något som stör mig idag är ensamheten. Mamma o pappa är på Orust, Amanda är i Varberg, Anna flyttar, Sabina är hemma hos sin föräldrar, Björn är hos Petras mamma och Becca är välkommen, men verkar inte dyka upp:P någon annan att tracka verkar inte dyka upp just nu. Men vafan, det var ju det här jag ville! Lite ensamhet.. så jag lär mig nån gång!! Och den dagen jag klarar det ska jag tänka logiskt och inte låta känslorna styra så förbannat mycket!!
Promenad längs vattnet i solen.. aaah ;)
Men något som stör mig idag är ensamheten. Mamma o pappa är på Orust, Amanda är i Varberg, Anna flyttar, Sabina är hemma hos sin föräldrar, Björn är hos Petras mamma och Becca är välkommen, men verkar inte dyka upp:P någon annan att tracka verkar inte dyka upp just nu. Men vafan, det var ju det här jag ville! Lite ensamhet.. så jag lär mig nån gång!! Och den dagen jag klarar det ska jag tänka logiskt och inte låta känslorna styra så förbannat mycket!!
Promenad längs vattnet i solen.. aaah ;)
Energi!!
Känner inte att skolans problem är omöjliga längre, det är väl för fan bara o sätta sig!! :D Sen....
Va på audition igår, eller ja.. jag fick komma in o snacka med arrangörerna och berätta vad jag henne ungefär.. sen fråga hon lite om hur länge jag har dansat o sånt.. hade riktigt trevligt där en stund :) I och med det var jag med på listan! haha, fick inte ens visa mina skills?? Men men, de blir järnklockan på valsverket i höst iaf. Riktigt kul!
Sitter o lyssnar på världens bästa musik, har käkat frukost o smällt upp två vita soffor.. ser mycket fräääsht och nice ut :) Såå vad kan gå fel idag?? =) Lite halvkyligt väder ute, heelt perfekt för en promenad tror jag .. ska se över min lilla bekantskapskrets ifall om någon möjligtvis skulle kunna tänka sig att förbarma sig över mig lite senare :)
Rent fysiskt mår jag inge vidare idag, är trött och hängig.. ont i ögonen och känner mig lite allmänt plufsig. Ska alltså försöka vända den känslan med en promenad o lite musik^^
Men nog om mig ;) haha
Va på audition igår, eller ja.. jag fick komma in o snacka med arrangörerna och berätta vad jag henne ungefär.. sen fråga hon lite om hur länge jag har dansat o sånt.. hade riktigt trevligt där en stund :) I och med det var jag med på listan! haha, fick inte ens visa mina skills?? Men men, de blir järnklockan på valsverket i höst iaf. Riktigt kul!
Sitter o lyssnar på världens bästa musik, har käkat frukost o smällt upp två vita soffor.. ser mycket fräääsht och nice ut :) Såå vad kan gå fel idag?? =) Lite halvkyligt väder ute, heelt perfekt för en promenad tror jag .. ska se över min lilla bekantskapskrets ifall om någon möjligtvis skulle kunna tänka sig att förbarma sig över mig lite senare :)
Rent fysiskt mår jag inge vidare idag, är trött och hängig.. ont i ögonen och känner mig lite allmänt plufsig. Ska alltså försöka vända den känslan med en promenad o lite musik^^
Men nog om mig ;) haha
Och när livet är som allra värst att leva...
då finns dom där! De små guldkornen som gör att man står ut. Jag står inte upp av mig själv, och med risk för att få detta att se ut som en fjollig fjortisblogg ska jag försöka förklara min tacksamhet till vissa personer.
Har ni någon gång tyckt sådär riktigt synd om er själva? Man tycker att alla andra bara tänker på sig själva och att man själv minsann är så duktig och bra på alla sätt o vis. Det kommer sådana perioder i mitt liv och det är då jag inte längre står för allt jag vill. Igår fick jag nytt ljus över vardagen.
Rebecca Wedenmark Johansson, när jag som mest behövde det öste du uppskattning och fina ord över mig. Pekade på alla bra egenskaper och berättade att du var stolt över mig. Du berättade hur du brukade dra mig som gott exempel inför andra och andra saker som jag aldrig trodde att andra tänkte. Nu kan jag fortsätta att stå för alla de där bra sakerna, därför att jag vet nu att det finns någon där ute som uppskattar det. Det känns så himla bra.
Och de där dagarna när man bara inte orkar.. perioderna då man kämpar för att över huvud taget klä på sig på morgonen, det är då Becca lyser med sin närvaro. Det är okej att vara sig själv, att inte hålla på och vara duktig med pengar, skolan osv. Det är bara att lägga sig på soffan och kolla på nåt meningslöst på tv, käka en massa onyttigt o svindyrt godis, skratta bort problemen i skolan eller varför inte köpa på sig elva liter vin och dansa på borden? Det är dom där tilllfällena som gör att man orkar vara duktig sen. Tack för att du finns!
Och alla andra vänner som gör mig glaaad ska få en hedersplats, nämligen på min lilla blogg ;) Här är några av dom som är aktuella: Anna Broström, Amanda Boman & Sabina Bertilsson.
Simply the best..
Och varför gjorde jag sådär?
Det finns inget jag ångrar så mycket dom gångerna jag hamnar här, vilket är relativt ofta.. Det är inte bara rastlöst och tråkigt, utan också fruktansvärt ensamt och öde. I flera år har jag haft tryggheten, kärleken, vänskapen..en fast punkt i livet att bara vända sig till. Ett telefonsamtal bort. Någon jag tydde mig till och verkligen respekterade. Vart tog respekten vägen?
Det var någonstans på vägen som jag slutade orka. Jag orkade varken ringa, svara på sms, skicka alla de där tankarna på ett litet sms på kvällen som jag alltid gjort. Jag orkade inte förklara saker som alltid varit självklara, orkade inte förklara mig för händelser som inte hade hänt, svartsjukan, distansen. Men kärleken fanns alltid där. En dag kände jag mig stark, jag tänkte igenom allt och kände mig modig. Jag trodde jag kunde leva ensam. Jag tänkte på Sabina. Sabina, du är så stark och självständig i mina ögon. Det kan ingen ta ifrån dig. Enligt mig är du alltid snygg och fräsh, har alltid pengar. Du kan prioritera, du kan ta tag i saker och du kan tillbringa någon dag med bara dig själv och kunna trivas med det. Det var så jag ville ha det. Känna mig säker med mig själv därför att jag trodde att jag inom en snar framtid skulle bli sårad igen. Och kalla mig feg och dum men jag vågade inte riskera den smärtan en gång till. Allt var redan käpprätt åt.... så varför inte ta en total omstart? Det var där det riktiga helvetet började..
Jag har grubblat och och ångrat mig varje sekund sen den dagen. Den 14 februari, alla hjärtans dag. Jag ville inte, men det kändes som om jag inte hade något val.
Men jag finns alltid här, Michael. Jag klandrar dig inte för att du nu släppt mig helt, även fast det inte var så det skulle bli. Du är den ända som verkligen betytt någonting, och jag tror du känner likadant. Jag vill inte känna att du var en erfarenhet för livet, inte eller en vän och kärlek som kom och gick. Du var en människa som tog mig med storm, krossade mitt hjärta ett par gånger men kompenserade allting med en tillgänglighet och vänskap som slår allt annat i mitt liv. Det finns inget annat än godhet i dig. Du förtjänar det bästa men utsätts gång på gång för motgångar som inte tillåter dig att utvecklas. Jag vill så himla gärna hjälpa dig, men jag skadar dig bara. Varje dag, hela tiden. Och jag hatar mig själv för det. Snälla skicka inga mera sms där det står ordet "aldrig", därför att det här får inte vara för alltid. Jag vill att du finns i mitt liv. Du var värd varenda förbannade tår jag grät. Jag ångrar inte ett dugg att jag förlät dig. Jag ångrar allt annat. Jag förtjänar dig inte så kom inte tillbaka just nu om du vill leva med ett vrak. Det finns säkerligen någon som förtjänar dig bättre.. som jag också kommer hata ända in i själen, men det lidandet är jag skyldig dig. Förlåt för allt jag ställt till med, för alla sömnlösa nätter jag orsakade. Jag hoppas att jag någon gång får tillfälle att göra rätt för mig.
Allt jag en gång stod för är som bortblåst. All logik är försvunnen. Antar att det är så kärleken går till. Men jag älskar dig Michael.
Och nu sitter jag här igen. Jag förtjänar det, jag behöver det säkert. Men jag är livrädd för framtiden. Tänk om jag aldrig mer får uppleva den där glädjen vi hade tillsammans. Ingenting blir bättre, smärtan ökar för varje dag som går. När vänder det? Hur länge står man ut?
Det finns inget jag ångrar så mycket dom gångerna jag hamnar här, vilket är relativt ofta.. Det är inte bara rastlöst och tråkigt, utan också fruktansvärt ensamt och öde. I flera år har jag haft tryggheten, kärleken, vänskapen..en fast punkt i livet att bara vända sig till. Ett telefonsamtal bort. Någon jag tydde mig till och verkligen respekterade. Vart tog respekten vägen?
Det var någonstans på vägen som jag slutade orka. Jag orkade varken ringa, svara på sms, skicka alla de där tankarna på ett litet sms på kvällen som jag alltid gjort. Jag orkade inte förklara saker som alltid varit självklara, orkade inte förklara mig för händelser som inte hade hänt, svartsjukan, distansen. Men kärleken fanns alltid där. En dag kände jag mig stark, jag tänkte igenom allt och kände mig modig. Jag trodde jag kunde leva ensam. Jag tänkte på Sabina. Sabina, du är så stark och självständig i mina ögon. Det kan ingen ta ifrån dig. Enligt mig är du alltid snygg och fräsh, har alltid pengar. Du kan prioritera, du kan ta tag i saker och du kan tillbringa någon dag med bara dig själv och kunna trivas med det. Det var så jag ville ha det. Känna mig säker med mig själv därför att jag trodde att jag inom en snar framtid skulle bli sårad igen. Och kalla mig feg och dum men jag vågade inte riskera den smärtan en gång till. Allt var redan käpprätt åt.... så varför inte ta en total omstart? Det var där det riktiga helvetet började..
Jag har grubblat och och ångrat mig varje sekund sen den dagen. Den 14 februari, alla hjärtans dag. Jag ville inte, men det kändes som om jag inte hade något val.
Men jag finns alltid här, Michael. Jag klandrar dig inte för att du nu släppt mig helt, även fast det inte var så det skulle bli. Du är den ända som verkligen betytt någonting, och jag tror du känner likadant. Jag vill inte känna att du var en erfarenhet för livet, inte eller en vän och kärlek som kom och gick. Du var en människa som tog mig med storm, krossade mitt hjärta ett par gånger men kompenserade allting med en tillgänglighet och vänskap som slår allt annat i mitt liv. Det finns inget annat än godhet i dig. Du förtjänar det bästa men utsätts gång på gång för motgångar som inte tillåter dig att utvecklas. Jag vill så himla gärna hjälpa dig, men jag skadar dig bara. Varje dag, hela tiden. Och jag hatar mig själv för det. Snälla skicka inga mera sms där det står ordet "aldrig", därför att det här får inte vara för alltid. Jag vill att du finns i mitt liv. Du var värd varenda förbannade tår jag grät. Jag ångrar inte ett dugg att jag förlät dig. Jag ångrar allt annat. Jag förtjänar dig inte så kom inte tillbaka just nu om du vill leva med ett vrak. Det finns säkerligen någon som förtjänar dig bättre.. som jag också kommer hata ända in i själen, men det lidandet är jag skyldig dig. Förlåt för allt jag ställt till med, för alla sömnlösa nätter jag orsakade. Jag hoppas att jag någon gång får tillfälle att göra rätt för mig.
Allt jag en gång stod för är som bortblåst. All logik är försvunnen. Antar att det är så kärleken går till. Men jag älskar dig Michael.
Och nu sitter jag här igen. Jag förtjänar det, jag behöver det säkert. Men jag är livrädd för framtiden. Tänk om jag aldrig mer får uppleva den där glädjen vi hade tillsammans. Ingenting blir bättre, smärtan ökar för varje dag som går. När vänder det? Hur länge står man ut?
