Storebror..

Heeej allihopa! ;D (Låter precis som om det är många som läser, men jag har ingen aning. :) )
Idag bär det av till Loka med mina kära väninnor, hihi! Jag hoppas på en rolig&skön helg med en massa avslappnande skratt o sånt, precis som förr. Ni är verkligen mina rötter som jag aldrig kommer att växa ifrån, möjligtvis att ni växer ifrån mig då..men ni blir aldrig av med mig! ;D Sååå jag tänkte bjuda mina små vänner på mat idag innan vi åker upp. Amanda va lite lagom skeptisk till mina köttbullar o pasta men jag har näst intill tvingat dom nu(A) Ska ringa AnnaPanna här strax och informera om läget ;D
  Min kära far åkte iväg till läkaren imorse med en knöl i ryggen, och jag hoppas för mitt liv att det inte är något allvarligt. Det skulle liksom vara så typsikt bara. Grädden på moset typ. Fast på det där förbannade moset ligger just nu inte bara grädde utan en massa majonäs och smör typ..om ni förstår vad jag menar..men men! Ska ringa honom här strax och se vad det var för något.
  Och jag är glaaad att vara vän med Mikey ;D Det känns bara väldigt bra och det kanske är precis det som behövs för att jag själv ska kunna "gå vidare". Vad det betyder i praktiken, har ni inte ett dyft med att göra, så det så! ;D hihi

  Nu till något mer ledsamt.. eller är det sorgligt? Jag drömde om Axel inatt. Jag minns att det var något konstigt med mina kläder, antingen så var dom smutsiga eller så satt dom bara väldigt konstigt. Och jag minns att jag fulkomligt ignorerade allt annat när jag såg honom. Han var liten.. inte pytteliten alltså men han var kortare när jag såg honom på avstånd, såg nästan ut som när han var i 14-15årsåldern. Jag liksom hoppade fram till honom med alla krafter jag hade eftersom kläderna på något konstigt sätt tog emot. Sen kramade jag honom, han log. Ni vet när man har varit orolig ett längre tag, det är något särskilt som bekymrar en. Sen kan man få ett besked eller något som gör att oron bara släpper. Så kändes det! Det var en typisk Axelkram som jag kan leva på länge. Jag ville gråta av lycka och jag kände verkligen att jag levde på något sätt. Jag minns att jag var skeptisk till att han faktiskt stod där, det kunde ju inte vara sant? Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det, han var där. Och det var det som betydde något. Och jag har tänkt på det där idag.. är det Axel som hälsar på från någon annanstans eller är det bara mina fantasier som väcker gamla minnen? Det sistnämna låter mer som en logik jag skulle ha användt i vanliga fall. Men när det gäller Axel vill jag bara tro att han inte bara är en ruttnande kropp under jorden!! Han finns, frisk och lika glad som han brukade vara.. någon annanstans.. han bara väntar på att vi ska leva klart och sedan fortsätta livet med honom. Han är förmodligen i Axelania. Jag hoppas det.
  Axel, vi kommer.. vi ska bara leva klart! <3
 

Septembermys

   Mmmm jag älskar hösten. Nu gör jag det i alla fall .. Jag nästan ryser av eufori när jag promenerar till bussen på morgonen i min nya, goa jacka och lyssnar på glad musik!  Samtidigt känns det lite jobbigt att man måste finna sig i sitt nya liv som singel när precis nu när alla mörka månader börjar.. Men jag vet att han är lika mörkrädd som jag, så vi ska nog kunna hjälpa varandra iaf, hihi! <3 Det känns egentligen bra att vara singel också.. det känns åtminstone bra att kunna säga det själv. Det är inte det att jag skäms över att vara singel eller att jag har problem med att folk vet om det, tvärt om! Det är bara det att det tär fruktansvärt på mig att gång på gång behöva säga det högt.... att det liksom går upp för mig som om jag inte riktigt skulle ha förstått. Men nog om det! :-)

   Och elevrådet är så otroligt skrattretande. Vi har en ny ordförande som jag hittills kanske inte har uppskattat sådär våldsamt.. men å andra sidan måste man ju ge alla en chans. Men efter endast ett elevråddsmöte pågår en liten "hysch-hysch-kampanj" om hur man ska avsätta stackars ordföranden. Notera, endast ETT möte. Jag menar, tidigare ordförande fick åtminstone ett halvår på sig innan alla började klaga. Och då visade det sig till slut att det ändå inte var hennes fel utan en utav de högre makterna. Ibland blir jag bara trött....

   Och nu till det mera ROOOOLIGA! :D Det är nämligen så att jag, Sabbe, Anna och Amanda har fått ett litet helgjobb på loka brunn! För er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är ett av sveriges vackrast belägna Spaa&konferenscenter! Och jag är glad! Det kommer att vara bröllop och grillpartyn hela helgen så vi kommer ha fullt upp! :D Antagligen ska vi få bo där uppe också. Äntligen lite ljus i tunneln så att säga ;). 

   Nu ska jag upp o nörda, plugga lite o lyssna på "Luftslottet som sprängdes" på ljudbok. 8-| hehe :) Sen blir det köttgryta med en massa grönsaker och potatis. Underbara dag! Och till mina kära vänner som förhoppningsvis läser här då och då kan jag ju använda den här bloggens om en slags anslagstavla. Härmed sammankallar jag till obligatorisk fika i veckan. Valfri dag, hör av er! :D hihi



Loka Brunn

Nu för tin ;)

Hallåååå....tisdag kväll och jag är tröttare än någonsin! Mitt huvud är helt överfullt med fysikformler, elevrådsprotokoll, kärlekskänslor och andra problem. Såå idag skippade jag dansen och la mig och sov.. sen blev det till att åka ut och övningsköra och för första gången vågade mamma sätta sig i bilen också! Det gick helt okej men jag känner att jag måste se över trafikreglerna lite.. Köpte godispåse & cola som jag snart ska sätta mig med, såå gott!
  Och huset ligger ute till försäljning..Hur det än blir i framtiden hoppas jag på en nystart! Bort med allt det gamla dåliga och in med det nya.. så länge min separationsångest håller sig undan så ska nog  till och med jag bli lycklig!

  På tal om lycklig....<3
Jag är där igen. Jag svävar på mina små rosa moln, dock med lite mer överseende än jag brukar. Det blir inga fler åmanden över andra brudar för jag vet var jag står och du vet din plats. Det är en annorlunda vändning som jag tror kommer bli början på något bra. Just nu känner jag mig mest instängd och beroende av allt för många men jag kände det nu när jag va ute och körde. Den dagen mitt körkort infinner sig i min hand kommer jag ha gått ytterligare ett steg i min självständighetsfas. Jag har redan jobb och jag vet med mig att jag är så pass socialt kompetent att jag kan få vilket jobb jag än önskar, så det är inget problem. Inom ett år har jag planerat att skaffa mig någonstans att bo också. Det blir min egen lägenhet och jag kommer inte att flytta in hos någon pojkvän. Jag vill leva mitt eget liv först. Och därmed fattas bara att göra mig av med mina egna inruttnade gamla känslor. Det är inte normalt att bete mig som jag har gjort. Därmed inte sagt att jag inte hade anledning, det vet ni alla att jag hade. Jag har all rätt att kunna sitta här och rättfärdiga mitt tidigare beteende men jag gissar att ni är rätt trötta på det.:P Men mina små vänner Anna&Daniel gav mig det sista stödet jag behövde igår. Det kändes bara så bra att höra från någon "utomstående" att jag har haft och gjort rätt hittills. Att det inte är mig det är fel på för det har jag faktiskt trott i mellanåt.  
  Min poäng är, jag är kär fast numera på mina egna villkor. Det känns bättre....Dessutom är jag numera vrålsäker på att mina känslor är besvarade.

  Egentligen skulle jag inte säga det här, men jag kan fan inte låta bli. Det slår mig fortfarande ibland hur jävla falska alla dom där tjejerna är. Alla slåss för sitt eget ego och ingen öppnar ögonen. Det är ett sjukligt beteende, ni behöver hjälp. :)

Och helgen..
Tänkte åka ner ensam till Orust och bara ta det lugnt. På vägen ner hörde dock min älskade vän av sig och övertalade mig att åka med honom, Börje, Linda och deras dotter med ut. Lilla Felicia hamnade till slut hos Elisabet i Mellerud istället. Hon är så underbart söt att man smälter som SMÖÖÖR i solsken! :D Såå det tog oss ett par timmar att ta oss ut, Donkan på vägen och sen bidde de nån öl och bastu när vi kom dit. Bada gjorde vi också, mycket härligt! In på natten drog vi oss ner till Ellös ända krog och satt o kollade på när några manpowertanter dansade till Carola mm. På vägen hem drog Micke med sig nån kille som jag har glömt namnet på. Det blev en fyllediskussion som jag helst bara ville slippa höra ;) En annan ställde sig vid spisen, hungrig som ett litet as, och kokade spagetti och körde lite tomatsoppa i micron. Av någon anledning som jag aldrig kom fram till ställde jag fram fyra skålar med sked, gaffel OCH kniv?! Man tänker inte lika logiskt efter några öl.... HAHA :D Börje däcka på ena soffan och Micke på andra. För att ge Linda lite peace lyfte jag in en extremt full men extremt söt Micke in till sovrummet, då va han genast pigg igen ;) Hihi

Nu blir det Tv, godis & Cola! Hej hej!



RSS 2.0