It's time to learn proper English8-|
Ursäkta stavningen om den är fel, nu är det dags att verkligen lära sig engelska ordentligt! Är i Oxford redan i eftermiddag, fatta om jag är nervös?! :O Det värsta är nog att jag är så begränsad, jag kommer inte kunna framföra allt jag vill som jag kan i Sverige. Är så rädd att göra bort mig för Mr & Mrs Fisher :P.
Skriver så fort jag bara kan! HEEEJDÅÅÅ
Skriver så fort jag bara kan! HEEEJDÅÅÅ
Läs det inte, gör det inte.
Därför att detta är det ställe där jag jag skriver ner sakerna jag själv inte ens vågar tänka. Det är sant! Jag läste igenom allt jag hade skrivit från början, och det är precis som jag lär känna mig själv. Om jag skulle beskriva mig själv utifrån hur jag är mot folk, hur jag beter mig, så skulle jag vara den gladaste personen på jorden. Men det är jag inte, jag ljuger mycket för mig själv. Och det är bra, annars hade jag nog inte suttit här idag. Man måste få gömma sig för sig själv när det är jobbigt.
Mamma har ju fått sparken också. Av ingen anledning alls förutom att hon är kvinna och att hon gärna gick ut och åt med sina jobbarkompisar på kvällarna förut, dom har anklagat henne för att ha haft affärer med gubbar i branschen. Jag skrattar er RAKT upp i ansiktet era förbannade jävla gubbäckel. Mamma sa det åt dom när dom sa det till henne, att hon "hade setts med gubbar ute på restauranger". Då sa hon nåt i stil med "Att om ni går ut o badar bastu och dricker brännvin eller vafan ni nu gör, (det är två gubbar som brukar göra det som har anklagat henne) tror då folk att ni är bögar?" Då blev dom arga, hur fan fungerar ni egentligen.
Jag läste mail som pappa har skrivit till mammas chef. När pappa konfronrerade honom med ekonomiska problem i en lite arg ton (dock väldigt proffesionell) som inte mamma själv orkade, svarade gubbjäveln med att pappa skulle gå in på hans lillebrors hemsida och lyssna på musik som han själv hade gjort till minne av sin fru, och menade att han tog illa vid sig och mådde dåligt av pappas brev på grund av det trauma han går igenom. Pappa svarade då i lugn ton med att berätta om sitt liv. Han sammanfattade nästan i punktform de mest helvetiska trauman en människa kan utsättas för. I kronologisk ordning: Hans pappa insjuknade tidigt i MS, redan i 40-års åldern och blev sängliggande de sista 20 åren av sitt liv. Pappas mamma tog hand om honom, tills han dog ett par år innan jag föddes, pappa var då själv i 30-40 års åldern. Pappas mamma, min farmor, åkte in och ut på psyket och medicinerades så fel att hon till slut skrev ut sig själv (vilket accepterades av läkarna) och gick och hängde sig. Pappas yngsta lillasyster, Ann-Caroline, som då var 15 år hittade sin mamma hittade henne på vinden. För nästan exakt 1,5 år sen dog Mayvår, pappas svägerska som vi alla stod mycket nära. Även detta var läkares "fel" hur man nu kan säga det, men vi alla anser det. De behandlade fel, som vanligt. Och sen vet Ni alla, och även den här gubben som pappa skrev till, att Axel, pappas son, dog i höstas. Även det var ett misstag från läkares sida. Och strax därpå ger den här gubben pappas fru sparken vilket har resulterat i en rad trauman i form av psykiska störningar, depressioner och en fruktansvärd stress både för mamma och pappa. (Även mig, men det nämnde han inte.) Han avslutade med att säga att den här gubben förmodligen skulle överleva och pappa önskade om han kunde ägna några minuter av sitt misserabla liv åt att hjälpa oss istället för att motarbeta.
Jag kunde inte läsa mer, för mamma kom in. Och nej, jag ska inte lista mina missöden i livet. Det ältar jag någon annan dag.
Ingen direkt skola imorrn, och avslutning på onsdag. Sen blir det en hel del jobb. Jag, Amanda o Erik ska också ner till kusten. Ska bli mysigt :) Kanske vill Micke följa med också, om han har tid, pengar och lust.
Godnatt ..
Mamma har ju fått sparken också. Av ingen anledning alls förutom att hon är kvinna och att hon gärna gick ut och åt med sina jobbarkompisar på kvällarna förut, dom har anklagat henne för att ha haft affärer med gubbar i branschen. Jag skrattar er RAKT upp i ansiktet era förbannade jävla gubbäckel. Mamma sa det åt dom när dom sa det till henne, att hon "hade setts med gubbar ute på restauranger". Då sa hon nåt i stil med "Att om ni går ut o badar bastu och dricker brännvin eller vafan ni nu gör, (det är två gubbar som brukar göra det som har anklagat henne) tror då folk att ni är bögar?" Då blev dom arga, hur fan fungerar ni egentligen.
Jag läste mail som pappa har skrivit till mammas chef. När pappa konfronrerade honom med ekonomiska problem i en lite arg ton (dock väldigt proffesionell) som inte mamma själv orkade, svarade gubbjäveln med att pappa skulle gå in på hans lillebrors hemsida och lyssna på musik som han själv hade gjort till minne av sin fru, och menade att han tog illa vid sig och mådde dåligt av pappas brev på grund av det trauma han går igenom. Pappa svarade då i lugn ton med att berätta om sitt liv. Han sammanfattade nästan i punktform de mest helvetiska trauman en människa kan utsättas för. I kronologisk ordning: Hans pappa insjuknade tidigt i MS, redan i 40-års åldern och blev sängliggande de sista 20 åren av sitt liv. Pappas mamma tog hand om honom, tills han dog ett par år innan jag föddes, pappa var då själv i 30-40 års åldern. Pappas mamma, min farmor, åkte in och ut på psyket och medicinerades så fel att hon till slut skrev ut sig själv (vilket accepterades av läkarna) och gick och hängde sig. Pappas yngsta lillasyster, Ann-Caroline, som då var 15 år hittade sin mamma hittade henne på vinden. För nästan exakt 1,5 år sen dog Mayvår, pappas svägerska som vi alla stod mycket nära. Även detta var läkares "fel" hur man nu kan säga det, men vi alla anser det. De behandlade fel, som vanligt. Och sen vet Ni alla, och även den här gubben som pappa skrev till, att Axel, pappas son, dog i höstas. Även det var ett misstag från läkares sida. Och strax därpå ger den här gubben pappas fru sparken vilket har resulterat i en rad trauman i form av psykiska störningar, depressioner och en fruktansvärd stress både för mamma och pappa. (Även mig, men det nämnde han inte.) Han avslutade med att säga att den här gubben förmodligen skulle överleva och pappa önskade om han kunde ägna några minuter av sitt misserabla liv åt att hjälpa oss istället för att motarbeta.
Jag kunde inte läsa mer, för mamma kom in. Och nej, jag ska inte lista mina missöden i livet. Det ältar jag någon annan dag.
Ingen direkt skola imorrn, och avslutning på onsdag. Sen blir det en hel del jobb. Jag, Amanda o Erik ska också ner till kusten. Ska bli mysigt :) Kanske vill Micke följa med också, om han har tid, pengar och lust.
Godnatt ..
