Stockholm

Usch jag är nervös, i helgen ska hela min framtid bli dömd. Åker i eftermiddag. Har packat o gjort i ordning allt för att ja inte ska glömma nåt o för att inget ska bli fel. Men jag försov mig idag, så där börja min "otur". Vi får se hur det går, snälla håll tummarna.

Haha, ibland förvånar jag mig själv!

Nu sitter jag i Karlstad .. och hur gick det till? 
  - Joo, igår pratade jag med min lilla vän och blev lagom less på allting. Det kändes så fruktansvärt meningslöst att sitta 22 mil (eller vad det nu är) ifrån min älskling som inte mådde bra. Och så kollade jag på film med Amanda igår, Stefan och Krister. Tanken ekade fortfarande i huvudet när jag vaknade, "Avståndet är för LÅNGT!!". (Alla som har sett filmen förstår vad jag menar.) 
  Så imorse när jag vaknade hade jag inte ro att gå till skolan. Det finns så mycket jag måste lösa först. Så nu sitter jag i Karlstad, väntar på tåget till Trollhättan. Jag får bara hoppas att jag inte kommer olägligt, men det orkar jag nästan inte ens bry mig om. Usch, nästan 2 timmar kvar.. och jag är hungrig. På vägen hem ska jag fan planka, kommer bli så jävla pank annars. Igår var jag bombsäker på vad jag skulle göra med mitt liv, hade värsta planen. Idag har jag ingen aning. Men det känns skönt att göra som jag vill för en gångs skull, även fast det är dumt .. Fan jag är uttråkad, nervös och deprimerad just nu. Vafan sysslar jag med?

Jag vill för mycket.

Ställer jag för höga krav på folk? Eller på mig själv? Eller på världen över huvud taget? Finns det någon som känner rastlösheten som jag? Hopplösheten komma krypande, helg efter helg? Jag vill va fri! Jag vill slippa be om lov, be om ursäkt, slippa underkasta mig människor när jag alls inte borde. Jag vill  att någon ska lyssna när jag faktiskt har något att berätta, och jag vill att denna någon också ska försöka förstå. För det finns så mycket jag bara vill ha sagt, som jag vill att ni ska veta. Jag vill att någon ska tro på mig och lita på mig. Jag vill också ha någon att lita på, någon att luta mig mot när allt känns såhär....

....såhär hopplöst och tomt. Rastlöst och jobbigt. Det känns som om jag står och skriker utan röst. Som ett litet barn. Jag får inte fram det jag vill få fram, vet inte hur jag ska formulera orden för att bli förstådd eller ens hörd. Jag sitter på mitt rum, slår på datorn, lyssnar på musik, lägger mig i sängen, somnar .... vaknar för att sedan somna igen på grund av alla irriterande tankar på livet i största allmänhet. I bästa fall kan jag gå upp, gå ner till mamma och pappa om jag kommer på något som jag vill få sagt, visa eller bara få inspiration att hitta på något. "Mamma ...." "Oh va bra! Då kan du plocka undan det här, göra de, tvätta där, stryka dom här, sy dit dom här o du som endå är så bra på det här kan väl göra det också?" (suck av en skitsamma-tanke) "mm visst" "O kolla vad JAG köpte! Fin va? Det här ska JAG göra imorrn o JAG ska ha så kul men gud vilket stressigt liv JAG har!" (Då måste man hålla med och gärna kommentera) "Mamma, får jag...." "Nej, absolut inte! Det måste jag absolut säga nej till, förstår du väl? Du är bara 15 år Anna...." Ungefär där brukar jag stänga av och fråga mig själv hur mycket jag vill det jag nyss har frågat. Hela livet är egentligen en enda stor Skit-samma-tanke när det gäller vad man får och inte får göra. Egentligen gör jag precis som jag vill, jag vet om det, men av någon jävla anledning tänker jag skitsamma och slår bort mina drömmar för att göra någon annan tillfredställd. Det hela brukar sluta med att jag går upp och lägger mig igen, för att fundera och grubbla ännu mer på min tillvaro. 

  Varannan minut, kollar jag på mobilen, kollar till datorn, men aldrig finns det någon där. Det måste finnas någon slags vändning i livet. 

I sommar är jag fri. 

Det finns för mycket kvar att förlora..

för att bara hoppa av pinn så att säga. Har ni tänkt på det? Tänkt tanken att det absolut inte finns något hopp kvar? Att allt bara är svart, man är iskall? Visst, i väääldigt svåra stunder har tanken smällt till en med sån kraft att tårarna sprutat. Men är man inte sedan glad när man andas luft av lycka? Känslan av ett nästan problemfritt liv och bara tänkt  "allt löser sig"? Tänk alla underbara stunder man missar av livet, om man bestämmer sig för att dö. Alla många hemska, sorgfulla stunder väger trots att inte upp mot dom underbara och lyckliga! För det finns inget bättre än att känna sig stark, oslagbar och lycklig. Kanske ensam, kanske inte .. 

Till min fina underbara pojkvän vill jag bara säga att det är aldrig kört eller hopplöst, även om det kan kännas så ibland. Du är den bästa i så mångas liv, fast du kanske inte riktigt förstår? Du är en genomgo människa som alla vill ha, känn dig älskad Michael. <3  

How to save a life

Step one you say we need to talk
He walks you say sit down it's just a talk
He smiles politely back at you
You stare politely right on through
Some sort of window to your right
As he goes left and you stay right
Between the lines of fear and blame
And you begin to wonder why you came

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

Let him know that you know best
Cause after all you do know best
Try to slip past his defense
Without granting innocence
Lay down a list of what is wrong
The things you've told him all along
And pray to God he hears you
And pray to god he hears you and

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

As he begins to raise his voice
You lower yours and grant him one last choice
Drive until you lose the road
Or break with the ones you've followed
He will do one of two things
He will admit to everything
Or he'll say he's just not the same
And you?ll begin to wonder why you came

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

If it makes you happy

then why the are you so sad?
Undra om man funderar för mycket nu igen .. ? Det är fan inte så konstigt i så fall, det har hänt en hel del saker på sista tiden.
  Jag har fått sommarjobb på våtsjön!! Ska bli hur kul som helst! Kan man få ett perfektare sommarjobb? Vi får väl se. :)
  I förrgår kom jag ett steg närmare Flygförarutbildningen! Mina betyg var kvalificerade för intagningstesterna. Så den 20:e ska jag till Stockholm, alldeles själv, och göra ett psyktest och förhoppningsvis ett medicinskt test. Det är då jag får reda på om ja kommer in eller inte. Läskigt....
   Men det är just nu i maj och april som alla jobbiga prov kommer, och de skrämmer mig! Har ett halvtidsprov i fysik den 24:e  bland annat.
  Sen vill jag ju gå den där teorikursen för traktorkort snart, men pengarna strular. Nu köpte vi en diamantring till mamma när hon fyllde, så det blev inte sådär våldsamt mycket kvar. Men jag ska försöka lösa det idag, för det kan bli lite tight att ta det i maj, vill ju börja åka så fort som möjligt (A) Haha! Men då har vi ännu ett problem, måste fixa fram en traktor. Det får helt enkelt bara lösa sig.
  Sen blev jag lite småförvirrad/rädd igår när min lille vän börja sura, utan anledning?? Jag fattade/fattar ingenting..Det får inte ta slut nu!! Jag överlever fan inte!! Jag älskar dig ..

Nu ska jag ner o inspektera kylskåpet, hej hej!

RSS 2.0