Behöver omstart!
Just nu känns det bara så .. tungt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag har egentligen inga stora problem, men av någon konstig anledning tycks jag skapa mig det. För kunde jag jobba hur mycket som helst, plugga hur mycket som helst, till och med träna, betala räkningar, hålla koll på mig själv osv. Nu; inget.
Skolan flyter framåt, intresserar mig inte just nu. Jobbet är bara tidsfördriv med betalt. Vårdar inte min vänskap eller relation till familjen osv. Jag vårdar verkligen inte relationen till mig själv och det känns bara allmänt meningslöst. Tentan är om tre dagar och jag har knappt öppnat böckerna, det är i och för sig som det brukar.. men ändå.
Jag har ett starkt sug att ta tag i saker egentligen, men till vilken mening... egentligen? Älskar att få det fint omkring mig, få bekräftelse och glada miner, uppskattning. Men det är väl inte en tillräckligt stark kick längre, jag behöver en omstart! Behöver få njuta av en strand, lite semester.. kanske göra något nytt. Jag undrar om jag verkligen ska plåga mig igenom tre år i skolan utan uppehåll bara för att, eller om jag ska ta den paus som jag så desperat behöver och fundera. Men jag hatar såna där, som "funderar" sig igenom en halv livstid och sen undrar var livet tog vägen.
Jag vill leva. NU
Skolan flyter framåt, intresserar mig inte just nu. Jobbet är bara tidsfördriv med betalt. Vårdar inte min vänskap eller relation till familjen osv. Jag vårdar verkligen inte relationen till mig själv och det känns bara allmänt meningslöst. Tentan är om tre dagar och jag har knappt öppnat böckerna, det är i och för sig som det brukar.. men ändå.
Jag har ett starkt sug att ta tag i saker egentligen, men till vilken mening... egentligen? Älskar att få det fint omkring mig, få bekräftelse och glada miner, uppskattning. Men det är väl inte en tillräckligt stark kick längre, jag behöver en omstart! Behöver få njuta av en strand, lite semester.. kanske göra något nytt. Jag undrar om jag verkligen ska plåga mig igenom tre år i skolan utan uppehåll bara för att, eller om jag ska ta den paus som jag så desperat behöver och fundera. Men jag hatar såna där, som "funderar" sig igenom en halv livstid och sen undrar var livet tog vägen.
Jag vill leva. NU
Dags att uppdatera sig lite! :)
Läser igenom lite gamla inlägg innan jag kommer på att jag borde skriva ett nytt. Det är väldigt mycket jag jag jag, men å andra sidan är det min blogg. ^^
Har precis kommit hem från skolan, kastat ner mig i soffan och stortrivs under min nya loftsäng. Pappa och Björn hjälpte mig att flytta i helgen och Björn svor långa ramsor när han genomförde mina små önskemål. (A) Pappa hängde med och var allmänt nöjd över att jag flyttade till korridor. Vi stannade någonstans och tankade på vägen. En rätt stor bil krävde en hel del soppa och Björn mumlade nåt om att han bara skulle kolla saldo innan han skulle stoppa in kortet. Pappa drog som vanligt fram sitt eurocard och tog den "lilla" kostnaden. Väl inne i butiken kom jag o Björn på att vi var lite hungriga. Björn sa nåt om att han kunde betala eftersom att han hade fått så pass mycket av mig för resan osv. Vi plockar på oss, går fram till kassan och Björn suckar lite och erkänner att plånboken ligger i bilen. Pappa drar fram eurocardet..
Väl framme på ikea svär pappa och Björn ännu längre ramsor över mitt sängval, men jag hävdar att det är faktiskt är jag som betalar skiten så dom kan bara vara glada att jag inte köpte en tvåtonssäng. Väl framme i kassan inser jag att min plånbok ligger hemma, nånstans i nya lägenheten....Pappa, lite mer tröttsamt denna gång, drar fram eurocardet...Snacka om syskonen Sundberg. "SSCCCHHH plånkan is at home... hehe"
Pappa skvallrade oturligt nog till mamma som ringde både mig och Björn så vi fick oss en var sin utskällning! Jag kunde knappt hålla mig för skratt, och förde tillbaka pengarna till pappa. Det visade sig att både jag och Björn lämnade lite ränta dessutom. Vi är ju snälla och självständiga barn ;) Syskonen Sundberg!
I övrigt väntar jag på svar från min fruktansvärt nonchalanta hyresvärd som borde kommit hit och åtgärdat alla fel för länge sen! Jag tänker inte sitta här och vara bitter.. ska försöka komma till skott och beställa min julklapp (ett kylskåp) här snart bara så man kan leva ett normalt liv. Inte sådär jätteupphetsande att behöva springa till Ica så fort man blir hungrig, speciellt inte när det är ett litet Ica Nära som har ett deprimerande begränsat utbud.
Den senaste tiden vet jag inte riktigt vart jag har varit.. har liksom svävat i det blå och förlitat mig på att allting ordnar sig. Folk säger till mig att jag måste ta tag i mig själv innan jag kuggar tentor, blir fattig eller går upp i vikt. Men mot alla odds klarar jag tentor, det finns pengar på kontot och jag går tamejfan ner i vikt. Det finns ingenting som säger mig att jag borde sluta chilla.. så jag gör det ett tag till. Även om det skulle kännas sjukt bra att ha lite mer koll på läget. Jag har ju såna där jättebra kompisar som håller koll på läget åt mig, så blir lite bortskämd imellnåt. Nu såhär efter lumpen, där jag bossade över ett gäng dagisbarn (kändes det som ibland i all fall :P ) känns det bara jävligt bra att slippa bossa. Faaast när jag klev in genom dörren till min korridor drabbades jag av ett återfall. Jag har gått o grubblat över hur jag ska formulera min OBO (Orientering Beslut Order) på ett korrekt sätt på både svenska och engelska för att få någon vettig ordning i köket. Kylskåpet har jag gett upp. Det finns uppenbarligen människor som kan tänka sig att äta mat från ett mindre zoo av mögel, kryp och stinkande rutten lukt. Jag äter hellre grönpåse! Helt ärligt!
Blev inga vidare djupa tankar idag! :) Känner mig bara allmänt nöjd med livet just nu, Stockholm är rätt nice ändå nu såhär när man har kommit in i livet lite. Jag kan fortfarande halvt gå lös på folk i kollektivtrafiken, men det är en annan historia.
Ska ta och plugga en sväng, hör och häpna! Sen blir det nog en tur ut till den här bruuden i Chillentuna! yeaah
Har precis kommit hem från skolan, kastat ner mig i soffan och stortrivs under min nya loftsäng. Pappa och Björn hjälpte mig att flytta i helgen och Björn svor långa ramsor när han genomförde mina små önskemål. (A) Pappa hängde med och var allmänt nöjd över att jag flyttade till korridor. Vi stannade någonstans och tankade på vägen. En rätt stor bil krävde en hel del soppa och Björn mumlade nåt om att han bara skulle kolla saldo innan han skulle stoppa in kortet. Pappa drog som vanligt fram sitt eurocard och tog den "lilla" kostnaden. Väl inne i butiken kom jag o Björn på att vi var lite hungriga. Björn sa nåt om att han kunde betala eftersom att han hade fått så pass mycket av mig för resan osv. Vi plockar på oss, går fram till kassan och Björn suckar lite och erkänner att plånboken ligger i bilen. Pappa drar fram eurocardet..
Väl framme på ikea svär pappa och Björn ännu längre ramsor över mitt sängval, men jag hävdar att det är faktiskt är jag som betalar skiten så dom kan bara vara glada att jag inte köpte en tvåtonssäng. Väl framme i kassan inser jag att min plånbok ligger hemma, nånstans i nya lägenheten....Pappa, lite mer tröttsamt denna gång, drar fram eurocardet...Snacka om syskonen Sundberg. "SSCCCHHH plånkan is at home... hehe"
Pappa skvallrade oturligt nog till mamma som ringde både mig och Björn så vi fick oss en var sin utskällning! Jag kunde knappt hålla mig för skratt, och förde tillbaka pengarna till pappa. Det visade sig att både jag och Björn lämnade lite ränta dessutom. Vi är ju snälla och självständiga barn ;) Syskonen Sundberg!
I övrigt väntar jag på svar från min fruktansvärt nonchalanta hyresvärd som borde kommit hit och åtgärdat alla fel för länge sen! Jag tänker inte sitta här och vara bitter.. ska försöka komma till skott och beställa min julklapp (ett kylskåp) här snart bara så man kan leva ett normalt liv. Inte sådär jätteupphetsande att behöva springa till Ica så fort man blir hungrig, speciellt inte när det är ett litet Ica Nära som har ett deprimerande begränsat utbud.
Den senaste tiden vet jag inte riktigt vart jag har varit.. har liksom svävat i det blå och förlitat mig på att allting ordnar sig. Folk säger till mig att jag måste ta tag i mig själv innan jag kuggar tentor, blir fattig eller går upp i vikt. Men mot alla odds klarar jag tentor, det finns pengar på kontot och jag går tamejfan ner i vikt. Det finns ingenting som säger mig att jag borde sluta chilla.. så jag gör det ett tag till. Även om det skulle kännas sjukt bra att ha lite mer koll på läget. Jag har ju såna där jättebra kompisar som håller koll på läget åt mig, så blir lite bortskämd imellnåt. Nu såhär efter lumpen, där jag bossade över ett gäng dagisbarn (kändes det som ibland i all fall :P ) känns det bara jävligt bra att slippa bossa. Faaast när jag klev in genom dörren till min korridor drabbades jag av ett återfall. Jag har gått o grubblat över hur jag ska formulera min OBO (Orientering Beslut Order) på ett korrekt sätt på både svenska och engelska för att få någon vettig ordning i köket. Kylskåpet har jag gett upp. Det finns uppenbarligen människor som kan tänka sig att äta mat från ett mindre zoo av mögel, kryp och stinkande rutten lukt. Jag äter hellre grönpåse! Helt ärligt!
Blev inga vidare djupa tankar idag! :) Känner mig bara allmänt nöjd med livet just nu, Stockholm är rätt nice ändå nu såhär när man har kommit in i livet lite. Jag kan fortfarande halvt gå lös på folk i kollektivtrafiken, men det är en annan historia.
Ska ta och plugga en sväng, hör och häpna! Sen blir det nog en tur ut till den här bruuden i Chillentuna! yeaah
