Livet är ett äventyr

Dom senaste veckorna har genomsyrats av temat "taskigt självförtroende". Vågar mindre o mindre.. jag har till och med så taskig självkänsla just nu att jag inte kan avgöra om det är för att jag inte vågar eller för att jag inte vill som jag inte gör en massa saker som jag har tänkt. Lagom luddigt, ha?

Grupperna är antagligen satta i plutonen nu. Ett riktigt bakslag att behöva höra vad folk faktiskt tycker och tänker. Jag börjar undra vad jag är för en ragata när folk inte ens vågar ta upp diskussioner med mig. Jag är trots allt rätt inbjudande till sånt.

Strax innan jul gjorde jag ett stort misstag och tonade håret. Det ser förjävligt ut, och jag har egentligen ingenting emot min riktiga hårfärg. Såå då vet jag det, ska aldrig färga iaf. Däremot så hoppas jag att jag får tillbaka alla mina naturliga nyanser, annars måste jag slinga.. inte det minsta sugen på det. Men varför bryr jag mig ens? Jag har aldrig brytt mig.

Och jag är så långt ner att jag inte ens orkar lyssna o glädja mig åt andras kärlek o lycka. Nånstans så stör jag mig nästan lite, tänker att det är en jävla fantasivärld man bygger upp. Vänta bara tills den rasar. Samtidigt kan jag inte låta bli att bli avundsjuk på att det faktiskt håller för vissa. Det kanske finns bra människor..

Samtidigt sitter jag ofta ensam nu, mer eller mindre självförvållat. Jag skulle kunna lyfta luren, de e såå enkelt att bara få lite närhet. Men jag tror inte jag vill, eller så vågar jag inte. För en gångs skull trivs jag i mitt eget sällskap, även om jag blir lite rastlös ibland.

Det här är en riktigt svår dag, kanske borde jag tänka mindre..

Please tell me why can't I
breathe when you're near me,
breathe when you're close to me?

I know, you know I'm lost
in loving you deeply,
loving you secretly.
Secretly..

But I crash in my mind
whenever you are near.
Getting deaf, dumb and blind
just drowning in despair.
I am lost in your flame.
It's burning like a sun
and I call out your name
whenever you are gone.

Tomorrow.
 I'll tell it all tomorrow.





Jag läste just en väldigt oväntad blogg. Satte hela livet ur balans.. 
Ibland är det bara svårt.
När ingen förstår,
när ingen håller det de lovar,
när ingen är dem man tror
eller när man inser att man är helt maktlös.

Jag vill ju bestämma.
What does "I love you" mean anyway?

På nåt sätt är det lite mysigt här på slottet.. för oavsett tid på dygnet är det alltid många vakna. Och det känns tryggt på något sätt.. i vanliga fall brukar jag ju ändå sitta såhär hemma när jag är ledig, sent på kvällarna och göra ingenting framför datorn. Ända skillnaden är att jag bär m87 och har lite smågrejjer att fixa med ibland.. Kommer sitta här till 00 nu sen får jag en god natts sömn till. Det är bra med sovtid för oss kalfaktorer nu. Inte för att jag kunde sova så bra igår, men ändå.. låg och feberyrade lite smått, pratade lite med Nilsson.. Typiskt att bli sjuk just när.. eller förresten, det är rätt okej att va sjuk här. Har ju inte så krävande uppgifter ^^

Sitter och lyssnar på Metro Station. Påminner om en stor tomhet i magen på alla hjärtans dag när jag hade gjort slut med Micke och för första gången kände att jag hade gjort rätt. Kände någon slags lättnad.. vill känna samma nu. Funderar på vad jag ska göra av all min ledighet. Har testat lyckan hos alla chefer, försöker ragga lite jobb i brist på annat. Kommer säkerligen komma på nåt att göra men samvetet säger att jag måste dra in lite pengar innan jag gör av med några. Så fort jag kommer hem på onsdag, eller när det nu blir.. måste jag ta tag i ansökningen till officer, prio ETT kom ihåg. Prio två är att slänga ut halva mitt liv på tradera, måste bli av med sånt jag inte har någon användning för, samtidigt som jag behöver bygga upp min buffert igen...

Nääe.. ska sysselsätta mig med att leta resor, planera lite och dricka te eller nåt.. livet är inte för hårt ikväll alltså ^^

Hej!