Obehaaag.

Jag tror att jag brukar känna mig fruktansvärt trygg i mig själv rent allmänt, för nu när det inte känns bra så känns det så tydligt. Det började i lördagskväll. Jag och Anna drog igång en av alla spontanfyllor vi har dragit på oss genom åren. Oplanerat och sjukt onyktert. Ett par öl hemma hos Anna, förfester hos Annas förra klasskompisar med en massa skönt folk.... och så statt på det? Allt var bara så väldigt roligt tills vi kom till statt, för då kommer luckorna. Och mitt obehag börjar i samma sekund som jag inser hur full och jobbig jag är. Det kröp över mig resten av kvällen, åkte hem och sov ovanligt gott. Söndagen var jag bara väldigt deprimerad och bakis. Har insett hur fet jag har blivit de senaste veckorna och bestämde mig för att åka med Becca, Emelie och Frida till Örebro så att jag kunde köpa ett par jeans som passade för tillfället tills jag kommer tillbaka i form. Inte ens de största storlekarna passade. Så imorse började bantningen lite smått. Jobbjobbjobb hela dagen, har mått piss på alla plan.... sen kom Amanda hem.
   Vi åkte till djerfstugan och pratade om det gamla vanliga. Vi skulle bada men ångra oss, så det blev donkan o hämta Anna istället. Så blev det husesyn för Amandas del. Riktigt nice hus dom har köpt! Sen gav Amanada och jag oss hem och dunkade skitmusik.

De sista raderna där ändrade min inställning lite, mitt självhat har gått ner igen och ska försöka komma upp imorrn och gå en långpromenad med Freddie innan jag målar klart trappan. Imorrnkväll blir det jobb för fulla muggar.

BTW, körkortet fixade jag i torsdags också, FRIHET!

Vem behöver överbevisa?

Svaret är enkelt, men för onödighetens skull ska jag utveckla lite.

Kärlek, dom stora, rosa fluffiga molnen bolmar omkring och livet känns kittlande lätt. Du ger dig fullständigt hän och delar dina innersta och mest privata tankar och hemligheter till din älskade. Ni älskar. Nej, ni har inte sex. Ni älskar. Din käresta är från en dag till en annan det allra viktigaste på hela jorden och ingenting kan gå fel så länge ni har varandra. Det är gulligt att ringa varandra, smsa varandra och skicka små underliga mms när som helst på dygnet, gärna ofta. Det uppskattas från båda håll och ni skryter. Ni pratar och skryter för era vänner både medvetet och omedvetet. Det stora provet kommer. En annan tjej kommer in i bilden och skakar om din rosa dröm men det rör dig inte i ryggen. Du behöver ju inte överbevisa något. Din älskling skulle aldrig....
....men en dag händer det. Som ett blixtnedslag från i n g e n s t a n s. Den kommande utvecklingen kan ni läsa om i mina tidigare inlägg. Det finns redan för mycket av den här deprimerande delen av livet så jag väljer att utveckla det hela lite. Ni hittar tillbaka och alltid kan bli precis som vanligt! Jo, det är sant! Med lite engagemang från båda håll kan de rosa molnen tona upp sig igen och allt kan bli bra.

Men det finns en skillnad: Nu är det helt plötsligt väldigt viktigt att andra också får veta hur lyckliga ni är.
Men nu är även denna period förbi. Jag unnar dig världen. Du gör vad du vill som gör dig lycklig. Jag unnar dig andra tjejer. Jag kräver ingenting förutom en liten gengäld, fullständig öppenhet. Jag måste också kunna välja. Men jag älskar dig så himla mycket!

Allt är svårt när det regnar..

Har blivit så sjukt bortskämd med pussar och kramar de senaste dagarna att det känns värre än vanligt att komma hem, och särskilt när det regnar. Jag åkte ner till Trollhättan i hopp om att hinna hem innan min älskade kisse hunnit föda. Hon var allt en liten knubbis med tuttar, men trodde inte att det skulle komma på en gång. Så det första jag gjorde imorse när jag vaknade var att ta första bussen hem, sprang sista biten i regnet. Hon stod och jamade i en buske så fick locka ut henne med mat, men det ser inte ljust ut. Hennes mage har i princip försvunnit. Jag letade kattungar i ösregn, i varenda buske men hittade ingenting, så nu har jag gett upp hoppet.
   Och trött, hungrig, full av saknad och genomblöt sitter jag med gråten i halsen och allt är jobbigt idag. Vill inget hellre än att krypa ner under ett varmt täckte och fläta in mina ben i dina <3

Jag ska försöka ta en dusch, och promenera till coop om jag hittar ett paraply. Och om någon bara kunde ge mig en lösning på framtiden som passar er alla så skulle jag vara evigt tacksam.


Nothing compares to you

Sitter här, mitt i natten, och lyssnar på en av mina favoritlåtar, "Nothing compares to you" - Sinead O'connor och jag tänker. Jag kommer ihåg hur sjukt hjärtekrossad jag har varit, och så många gånger. Men det spelar ingen roll. Jag tror på en sådan där evig kärlek. Det första förhållandet formar en, och inte bara det. Mot alla odds har vi fortfarande varandra. Alla förhållanden har skavanker, men jag har aldrig slutat hoppas. Allt är inte alltid jättebra, men det finns guldstunder med dig jag inte kan leva utan. Jag bara älskar att sträcka ut händer och fötter på morgonen och leta rätt på din varma kropp, borra in mig i din famn och snooza bort en halv dag. Då lever jag. Och att vakna mitt i natten, med panik.... och ha dig där som lugnar och bryr dig. Jag älskar dig.


Körsning i livet

Och ännu en natt i min ensamhet sitter jag här och skriver. Det känns bra att andas lite för sig själv, åtminstone när man är vaken. Däremot har jag upptäckt att sömn går så himla mycket bättre med sällskap, speciellt när man är mörkrädd....som jag.
    Det är så mycket som är bra i livet just nu, men jag har mer ångest än vanligt. Jag vill så mycket, och jag har lagt upp det för mig så pass bra att det bara är att välja och vraka just nu. Det ända problemet är att hänsyn måste tas till ALLA. Mamma vill att jag ska ha pengar, framgång och bli en riktigt rik feminist, helst av allt utan pojkvän. Pappa vill inget hellre än att jag ska plugga så att jag kommer vidare, sedan spelar det inte så stor roll vad jag pluggar eller var det blir. Huvudsaken är att jag pluggar något som jag själv vill. Sedan har jag en liten vän nere i Trollhättan som har olika viljor för var dag som går. Han kommer att ställa upp, det vet jag. Men där kommer mitt samvete in i bilden som skriker att jag inte bara kan tänka på mig själv. Såhär ligger det till i alla fall:
   Jag mailade med en informatör för pilotutbildningar och frågade lite om vad man kan plugga för att få meriter till den utbildningen. Hon pratade om tekniskt basår. Detta var efter sista anmälningsdag på studera.nu, men jag slängde in en sen anmälan en eftermiddag på KTH. Och kom in? :S Mönstringen gick jättebra och har blivit erbjuden en tjänst som flygbassäkerhetsgruppbefäl i Uppsala vilket jag även har tackat ja till. Möjligheten finns att det ändras till stridsbåtsförare, men oavsett vilken det blir så kommer det inte ske innan augusti 2010 vilket ger mig drygt ett år att förbereda mig både fysiskt och psykiskt. Och på jobbet går det också jättebra. I morgon avancerar jag med köksutbildning vilket förhoppningsvis ska ge mig lite mer möjligheter både på McDonald's och i övriga livet. Min lilla kisse, Sigrid, är antagligen gravid igen! Ungarna kommer nog lagom tills hunden kommer hem. Joo, det är sant! Det är en liten cavalier king Charles spaniel. En ett halvår gammal kille som för närvarande heter Freddie-maan! Jag fick en skymt av honom i luckan på McDonald's när jag jobbade sist och jag saknar honom så jag nästan spricker! Men det bästa utav allt har jag sparat till sist. Har vetat om detta ett tag nu men har inte fått andas om det förrän nu. Min älskade bror Björn och hans fantastiska flickvän Petra väntar en liten bääs :D Livet som faster väntar i höst och jag hoppas på att få spendera mycket tid tillsammans med knatten! Nytt hus i Karlstad har de fixat och jag kommer hjälpa så mycket jag kan om jag bara klarar uppkörningen!

Det var det nya.... nu blir det borsta bissingarna och kolla CSI. Nattinatt!


RSS 2.0