Livet är ett äventyr

Orkar inte ta dagen från början till slut, det är troligtvis ändå ingen som är intresserad av alla detaljer har jag kommit på.. men de skapar helheten. Hur som helst:
Jag bestämde mig rätt tidigt imorse att det får vara slut på min älskar walkman mobil, den ska lagas, men den får gå i pension tills vidare ;) Så det blev en stund framför datorn, grubblade lite över vad jag egentligen behövde.. inte särskilt mycket egentligen.. det ska gå att ringa, smsa, ta någorlunda skarpa bilder och lyssna på musik. Det är det jag gör.... såå det fanns en uppsjö av helt okej bra telefoner från Sony Ericsson till överkomliga priser.. men då insåg jag att jag hade ett krav till på den. Den ska gärna ha någon fin färg också.. och då steg priset vill jag lova. Den här gången rådfrågade jag mig inte runt särskilt mycket, vet ändå att alla skulle säga att det var onödigt osv. Så jag tog tåg och bussar hela vägen till netonnets lagershop i veddesta. Gick raka vägen till hyllan, plockade upp den och gick till kassan. Med fetaste drulleförsäkringen (nästan iaf) gick den på en bra bit över tre papp. Usch, ångest.. men å andra sidan. Nu kan jag vara nöjd och belåten med min telefon ett bra tag framöver. Sony Ericsson C901 Precious Peach.
Och när jag väl kom hem insåg jag att halva dagen hade gått.. det blev lite tv och en dusch och vips! Bara någon halvtimma tills de e tvdags igen, och jag som skulle gjort förberedelseuppgiften idag. Vi har ju lab imorrn!! Men jag ska nog klara mig, ska fråga mig för imorrn bitti om den andra, den första klarade jag någorlunda..usch va ointressant....
Har slut på schampo för första gången sen jag flyttade in, så tänkte ta en sväng till Ica i kylan.. lyssna på radio eller nåt på telefonen. Har ingen sladd till datorn, rätt snålt att det inte följde med.. hejsålänge

Joorå, och så mår man piss igen. Ena sekunden kan jag vara ganska tillfreds med allting, kan tänka mig att lägga mig och läsa och tugga på en macka eller bara sitta vid datorn. Men innan jag kommit till skott har jag blivit för hungrig eller för trött för nånting alls. Jag behöver någon, någon som får mig att komma till skott med saker och ting. Det räcker inte med ett telefonsamtal längre, jag saknar närhet, kroppsspråk.. att träffa en av de riktiga vännerna eller Michael. Usch, och inget bra på TV går det heller.
Imorse låg jag i sängen till 11, åt lite godis, läste, pratade i telefonen och lite sånt.. sen damp brevet som jag väntat på ner i brevlådan och dagen startade. Jag försökte aktivera mitt abonnemang men misslyckades. Chattade med tele2 som sa att det aktiveras den 28:e. Då insåg jag att jag behöver en ny telefon. Min har ju slutat ladda sig självmant, måste sitta och hålla i den. Så jag satt på blocket, tradera, pricerunner och allt möjligt tills jag, med lite hjälp av Micke, Becca, Björn och mamma, kom fram till att det inte var en bra idé att köpa en förmodligen stulen telefon på blocket utan hellre köpa en billigare med garantier och sånt. Björn tyckte dessutom att jag skulle köpa en cash med tanke på "hur jag har behandlat mina telefoner innan". Jag fattar INTE vad han menade ;O Såå mitt engagemang gick i botten, jag tog en dusch, städade, kollade tvättstugan.... som självklart var fullbokad typ tre miljoner år framåt. Klämde in en tid på söndag eftermiddag.
Och nu sitter jag här. Jag skulle lätt kunna traska bort till friskis & svettis och skaffa mitt förbannade årskort nu men är inte på rätt humör. Orkar inte laga mat, pallar nästan inte ens göra mackor. Men det ska jag nog göra i alla fall, ringa Micke och få en energiboost typ. It's gonna take A LOT to drag me away from you, Mikeeey :D
kramkram

Skolan gick någorlunda snabbt och, för en gångs skull, var jag riktigt bra på nånting! Det där med elektriska kretsar och magnetism har helt plötsligt blivit min grej! Men när jag fick höra att dom flesta i klassen pluggar i snitt 6-8 timmar om dagen blev jag rädd. Jag pluggar, alltså då jag koncentrerar mig och gör vettiga saker, kanske 4 max 5 timmar om dagen. (På vardagarna) Såå idag bestämde jag mig för att skriva klart labrapporten så att jag kan plugga viktigare saker imorgon. Tenta närmar sig och Micke kommer nästa vecka, och då vill jag ägna hela min energi åt honom och Stockholm. Det ska bli så himla mysigt och skönt att äntligen få andas ut i hans armar. Där ligger jag bra :D Men men, ikväll har dagen flugit iväg framför TV:n, några mackor och lite godis.... och nu ska jag lägga mig och läsa min älskade bok "Snabba Cash". Sååå bra, än så länge!
Godnatt!

Och dagen började ju bra, ÄNDA ifrån början. Somnade kanske vid 2-3 tiden inatt.. om det inte hade varit för att våran lab hade gått åt helvete i veckan så hade jag fått sovmorgon till 13:15 men icke, fick slita upp mig vid 8tiden. Och sliten var jag. Åt lite frukost, orkade inte fixa lunch så slängde iväg mig på pendeln och började läsa "Snabba cash". Sjukt bra bok! Men labrapporten gick inte framåt och alla mina labkompisar "försov sig" haha ;D neerå, det gjorde dom säkert. Men ändå :) Så jag satt och pluggade en stund, ensam vid ett bord. Kändes som alla stirrade på mig. Är liksom inte van vid att vara såhär blyg och ensam, men det ger sig väl! Sen började den välbehövda fysiklektionen som jag anstängde mig till tusen på för att förstå, och jag förstod allt. Men sen säckade hela jag ihop, fick ångest och i och med det ont i nacken, ryggen, musklerna, käkarna.. ni vet. Man vet inte varifrån träningsvärken kommer tills man inser att det sitter i psyket. Har en sån period just nu, mår inge vidare rent allmänt. Såå det blev en halv mattelektion för att sen glida hem på pendeln igen. Handlade en massa mat, käkade.. kollade tv. Käkade igen.. och nu har jag duschat och sitter här igen. Jag saknar närhet så det gör ont i hela kroppen. Saknar Freddie & kissen, familjen, vännerna, Micke.... men framförallt Axel. När man får tid att reflektera över allt så är det det ända jag gör. Ingen vet om något här, och det är både bra och dåligt. Därför att ibland vill jag prata om det, oftast inte, men ibland vill jag höra att någon annan känner samma sak. Och det finns garanterat någon runt om mig nu som gör det, men det är inget man slänger ur sig över en kopp kaffe två veckor in i en bekantskap. "By the way, min ena bror är död!" När någon frågar (och tro mig, det har hänt ett antal gånger bara här i Sthlm) så säger jag att jag har två bröder. Det har jag ju också, det är inte lögn. Den ena råkar inte vara i livet bara. Men jag älskar honom ändå, och vi har så mycket gemensamt än så länge. Jag har ju faktiskt växt om honom nu. Herregud det var mer än två år sen! När ska smärtan släppa?? Varje gång jag tänker på det så krampar det i käkarna, tröttheten lägger sig och skuldkänslorna piskar mig i ansiktet. Jag är fortfarande förbannad för allt. Och jag vet att ni har läst det här hundratals gånger, men förstå då hur många gånger jag tänker det på en dag. Syndabock nummer 1: "Läkaren" på Brickegården som inte ens kunde undersöka ordentligt utan bara suckade och rekomenderade motion, trots att Axel hade återkommande näsblod, migrän svimanfall och små febertoppar. Syndabock nummer 2: Jag. JAG gav honom blodförtunnande vilket garanterat var en stor anledning till att han dog och inte bara fick en hjärnblödning. JAG som inte heller trodde att det var så allvarligt när han greppade papperskorgen och kaskadspydde och försökte hulka fram "Ring ambulansen" mellan spyorna. Jag ringde pappa, hur jävla förbannat korkad i hela jävla huvet får man bli?!?! Jag till och med hämtade dojjorna och lät honom gå nerför trappan själv när ambulansen kom.
Slutsats: Jag måste vara iskall och sjuk i huvet.
Fan, om jag kunde göra om den där sista veckan. Jag skällde, lånade pengar och var allmänt störande mot dig. Jag vet att det är lätt att vara efterklok och allt det där, men jag borde inte varit så barnslig i alla fall....

Med feberfrossa gav jag mig iväg för att köpa mer toapapper då ett antal gått åt till min förkylning, för er som vill veta. Bestämde mig för att jag behövde mer frisk luft och promenerade längs vattnet en stund, varpå Micke ringde och vi pratade en stund. När jag går där, släpar fötterna efter mig och är mitt uppe i någonting jag ska berätta, får jag syn på en orange lapp på marken med en klar text på. Jag kan dock inte tyda texten från min höjd då den är väldigt liten och det är relativt mörkt ute. Jag säger till Micke "Åh, en lapp.. fan va spännande..den sitter på en kotte eller nåt..det står "Det skulle vara väldigt trevligt om ni plockade upp efter era" AAAAAAAAAAAAHHHHH HUNDSKIT!!!" Någon sjuk person har satt ett meddelande till alla som inte plockar upp efter sina hundar, på en ÄKTA HUNDSKIT!! Jag kastade iväg skiten av ren förskräckelse och sprang över vägen och drog min hand mot gräset tills jag nästan fick sår! Micke tyckte jag var barnslig som plockar upp saker från marken.. det kanske var lite dumt, men hur stora är oddsen att det är en hundskit man plockar upp?????? USCH hahahh
Och kul nog traskade jag upp och köpte toapapper på ica, jag fick skrattanfall för mig själv i kön.. och folk tittade på mig. hahahaha aaaa shit va kul man kan ha.. shit, hihi
men nog om det..... nu blire desinfektionsmedel över hela armarna och en skål med glasssssss. kramkram

Och precis när jag skulle börja på mitt halvdeppiga självömkningsinlägg ringer telefonen. Man blir alltid lika glad av lille Björnes samtal! Han kan allt knepen att muntra upp en! Men jag tror bestämt att det är nåt knas med min lur, jag hör knappt vad folk säger längre! Den behövs bytas ut men jag har ingen lust att lägga ut tusenlappar på en normal och någorlunda fungerande telefon.. beställde abonnemang eller hur det nu stavas, från csn:s hemsida. Så det blev comviq kompis för 19 kr/månad inklusive fria sms till alla. Kändes som en av dom bättre dealarna jag har gjort den senaste månden. Har fan shoppat för en mindre förmögenhet den senaste månden, och inte har jag lyckats åstadkomma något vidare heller.
Nääe nu blire "Ensam mamma söker" och ett glas pucko. Hej så länge

Imorse ställde jag som vanligt klockan på 6 då jag börjar 8:15. I vanliga fall brukar det vara så att jag får släppa allt och springa till pendeln lagom till 7, att jag inte hinner det sista jag borde .. som sminka mig och sånt mindre nödvändigt liksom.. Men imorse satt jag klar tretton minuter över 6. Jag kunde lika gärna ha gått till pendeln då, men satte mig med en kopp kaffe och tittade på nyhetsmorgon. Det kändes bra!
Och dagen i skolan gick rätt så fort. Först hade vi matte i två timmar, vilka jag utnyttjade till att göra hela dagens matteläxa på eftersom det var plättlätt :) hehe, Fysiken blev desto svårare, det där med elektriskt fält och dess formler är verkligen inte min grej, än så länge. Men äntligen förstår jag sambandet och vad det är för något. Jag ska alldeles strax sätta mig och skriva rent gårdagens och dagens anteckningar och vara ambitiös..
Efter skolan åkte jag till stan och impulsköpte dyra maskeradsaker till helgen, läste sedan på kvittot att det inte var någon bytesrätt eller öppet köp! Panikslagen ringde jag till mamma för att konsultera. Hon fick mig lugn igen, så jag åt i stan och åkte hem sen. Provade min outfit och konstaterade att det nog blir rätt bra. Bytte om och satte mig vid datorn och BAAAAANG. Bombnedslag igen.. känslorna bubblar över och jag går från rätt så glad till mordisk på ett ögonblick. Varför?
Ibland känns det som jag talar för döva öron. Du är för blind för att se och för ignorant för att upptäcka vad jag menar. Och trots att jag uttalar vad jag säger och känner i klara ord går mitt budskap aldrig fram. Varför? Jag har gjort det här så många gånger nu, har bråkat med alldeles för många om för mycket för att fortsätta. Jag bryr mig mindre och mindre och den där negativa synen jag hade på folk när jag var yngre, som inte brydde sig om saker, som slutade kämpa, börjar vända allt mer. Jag borde kanske ge med mig, kanske låta mig själv bli överkörd. Men än så länge så styr känslorna för mycket för att låta det hända. Jag är väl för känslig helt enkelt.
Pappa sa en gång en vettig sak när mamma hade sagt något ytterst lite kränkande, och jag blev helt galen och sur och vägrade prata med henne. Jag hörde hur mamma sa till pappa att "vad gör jag för fel?". Pappa frågade då mamma "Anna och Björn har jäääävligt känsliga tår, har du inte förstått det?" Och det är vad jag har, känsliga tår. Jag klarar inte av att vänta, att bli tagen för given, att bli minsta lilla kränkt.. jag minns inte ordet för det, men tänk er en katt med fruktansvärt mycket värdighet. Om man någon gång skrämmer den, glömmer ge den mat eller inte släpper in den på en gång så går den med huvudet högt och vägrar låta sig klappas på flera dagar. Den visar sin värdighet och markerar att den blivit kränkt. Jag känner mig sån, trots att jag inte alltid vill. När någon kommer mig inpå livet, inpå mitt revir, är det respekt och värdighet som gäller. Jag kan inte hjälpa det, men jag tar så himla illa upp för moraliska felsteg gjorda av andra mot mig. Mina bröder är mina bröder. Mina föräldrar är mina föräldrar. Mina vänner är mina vänner. Min pojkvän är min pojkvän och alla andras "bästa killkompis". Just så känns det just nu.

Och igår insåg jag att jag inte började förrns 13:15 idag så det blev en seeen tv-kväll med en massa fruktsallad, mat osv. Själv dock, det måste ha varit mitt ända problem igår. Började i nya klassen i Haninge igår och är MER än nöjd än så länge. Den är mer schemalagd tid att plugga vilket passar mig perfekt just nu! Jag måste ju träna på min studieteknik det här halvåret, jag vill fan resa nästa termin! Men får se vart jag hamnar.. jaja, då kan man ju undra vad jag gör hemma när jag borde öva på min studieteknik när jag har chansen. Men det är såhär, förstår ni, att min stress står mig upp i halsen just nu.. så glädje och frihet kommer före, klyshigt va? :D Och så vaknade jag med en braaa känsla i kroppen, så ville behålla den lite till.. det är nog en av få gånger sen jag kom hit som jag känner euforu liksom.. JAG HAR KOMMIT HEMIFRÅN, förstår ni?! JAG!! haha, såå jag satte på mina bästa låtar nånsin på spotify och sjöng medan jag gjorde i ordning mig lite grann! Alegria måste nog vara den mest peppande låt jag vet!
Och jag läste något igår eller i förrgår i Amelia eller va det va, om att det är "ute" att städa, och "inne" att njuta av livet. De visade bilder på olika stökiga hem med en massa jätteglada mammor och barn på. Först rynkade jag på näsan, sen fattade jag poängen! Det är inte grejjerna det är fel på, eller smutsen, det är inställningen till det! Skitsamma om lite grejjer ligger framme....sen är det ju inte meningen att man ska bada i smuts och saker, men man måste nöja sig någon gång. Jag kommer aldrig tycka att något är perfekt om man inte får lugna ner sig och tänka på det en stund.
Jag ligger tre veckor efter i skolan, OCH DET KÄNNS BRRAAA! Studievägledaren hade upplyst min klass att av de 60 som de tog in på tekniskt bastermin så var det i genomsnitt knappt 20 som tog sig vidare till civilingenjör, och det känns braa! Det betyder att jag har en chans att välja och vraka, tror jag? Jag njuter åtminstone av den alldeles LAGOMA nivån i skolan, just nu.
Och Micke skulle ha kommit idag, som vi har bestämt i veckor.. men nu ser det inte så ljust ut, han kommer nog på söndag ....<3
Om det blir såhär så blir det Karlskoga i helgen igen, och det känns tryggt att komma hem då och då.. särskilt nu när jag inte har några fasta vänner liksom :))
Nu måste jag springa till pendeln igen!
KRAM PÅ ER

Och det var väl helvete att jag ska lyckas bli förbannad när jag väl får ro att uppdatera här, nu när det har hänt så mycket menar jag. Men som vanligt tar ilskan över ALLT annat när den absolut inte får.
   Joorå så att....
 Har knökt in mig på 19kvm i Sollentuna centrum, nära till allt, billigt.. hyfsade grannar och allting! Fick den en vecka efter terminstart vilket kom att innebära en vecka på diverse vandrarhem och lyxhotel. Jag var rätt trött på Stockholm efter den tiden kan jag lova. Men det löste sig, jag fick möbler och nycklar till mitt lilla krypin och skolan blev bara bättre och bättre. Jag började i Flemingsberg på teknisk bastermin 35hp trots att det var tänkt att jag skulle börja i Haninge på teknisk bastermin 30 hp. Orkar inte förklara, men det är en väsentlig skillnad mellan dom. Första veckan blev jag lovad ett byte som aldrig genomfördes. Jag ringde och ringde men ingen kände för att ge mig ett besked. Till slut fick jag nej, och andades ut. Jag gillade trots allt redan min skola, vänner, lärare osv. Men DÅ, när jag precis hade landat, plingar ett mail in på inkorgen som ger mig upplysningen om att det faktiskt finns platser kvar i Haninge då några hade hoppat av så utan att tänka svarade jag på mailet och åkte följande morgon ut till Haninge, letade rätt på studievägledaren, och skrev in mig. Blev visad lokaler, schema osv. Sen såg jag min klass på håll.... det var då paniken satte in! Tre veckor i Sthlm och jag har kämpat för att hitta vänner. Och nu ska jag hoppa in i en klass som redan har bildat sina små grupper. Dessutom ligger jag tre veckor EFTER. Jag åkte hem till Karlskoga direkt. Sov på saken.. och det känns bättre nu. Men jag måste lära mig att säga ifrån, ta för mig mer. Känner mig som en trängd katt igen, alla kräver saker. Indirekt eller direkt. Jag kommer osundt ofta i sista hand, får vänta osv. JAG VILL INTE!
   Ikväll skulle jag bara vilja somna tidigt, slippa tänkte på det där jääävla statt som ALLA ska på. Jag pallar inte, har inte råd, har inte lust. Men jag känner mig ändå tvingad. Så jag ska ta mercan bort till nöjes ikväll, hyra film och köpa godis. Sen ska jag stänga in mig i mitt rum och inte prata med någon på hela kvällen. Så känns det just nu iaf....
   Nu till lite mer roliga saker.. inredandet i min lägenhet har gått framåt. Har shoppat slut på varenda krona men är supernöjd! Bara jag får upp allting på väggarna och så. Färgerna går mest i rosa och lila än så länge och ska försöka fortsätta ha det så. Så småningom ska det bli lite mer compact living men det är rätt dyrt att köpa såna grejjer har jag märkt. En fräsh loftsäng kan man beställa av några företag som hänger upp den i taket på det mest optimala sättet. 30 papp. Minikök från ikea, där ALLT finns inbyggt i ett ända skåp, glaskeramikhäll, kylskåp, diskbänk o allt... 14 papp. Riktigt så mycket pengar pallar jag inte punga ut, det blir flygcert för dom istället.
   Igår var jag ute och åmade mig efter ett par dojjor som jag har velat ha jättelänge. Gick på drottninggatan och fick höra att dom fanns i min storlek på Nilson på biblioteksgatan (?) Jag knallade åt det håll jag trodde att det låg men lyckades hamna på Urban Outfitters, som för övrigt har blivit min nya favoritaffär, och hittade ett par tio gånger snyggare dojjor än dom jag tänkte leta efter. Dom kostade visseligen mer än hela min matbudget.... men vaffan. (A) Rånöjd åkte jag hem och försökte att inte ångra mig. Det blir nudlar och vatten resten av månaden, det löser sig alltid!
   Och jag har börjat röra på mig igen. Ska undersöka lite olika ställen i Sollentuna när det blir för kallt för att löpa och promenera ute. Friskis & Svettis, SATS och badhuset ska jag ta tag i, i veckan. Har även insett att McDonald's ligger i närheten, ska väl försökta ta mig dit med ett CV nån dag och testa lyckan.
   Micke kommer i veckan också, trots att jag är lite arg på honom just nu så ska det bli förbannad skönt att få träffa honom igen. Jag älskar dig, Michael Patrik "Stig" Ivarsson, B.O. Den ni! ;D