Livet är ett äventyr -

Varför kan jag inte prata längre?

Allting var så lätt när känslorna nådde en viss gräns, nu är dom där på högsta nivå hela tiden. Jag bröt ihop redan imorse. Jag vill inte lämna min familj och mina vänner längre, därför att det känns inte som att jag kommer att bli accepterad igen. Jag vill inte förlora dom få jag faktiskt har, särskilt inte nu när det börjat bli bättre hemma. Men jag vet inte hur jag ska ta mig ur känslorna. Förr gick det bättre när jag skrev av mig, men nu finns det alldeles för mycket där inne för att något ska verka rimligt. Jag ska beskriva ett tankeschema jag får numera, dag ut och dag in, när jag slappnar av. Det kan vara en tanke eller ett ljud som stör mig. Det här som stör mig ser jag som en pusselbit i huvudet som inte vill lägga sig. Precis som en magnet som retarerar eller vad det heter. Jag mår illa, och kan irritera mig sönder på något som egentligen är en struntsak. Allting är bara så himla mycket värre med den tanken.
Och för att klaga lite mer, så sitter jag i en stökig etta i Sollentuna med deppmusik på högsta volym. En tanke ger jag min lilla mamma och pappa, som inte gillade att jag flyttade. Tusen tankar ger jag mina älskade bröder, Axel och Björn, som jag alltid kommer att ägna mest tankeverksamhet åt. Det är två år sen nu, Axel, och det gör lika ont. Det är också en sådan där tanke som brukar komma upp i huvudet. Det är ett problem som inte går att lösa, han kommer inte tillbaka, och det gnager inom mig. Jag är fortfarande arg, så jävla arg att ingen gjorde nåt. Att ingen lyssnade på honom, att jag inte trodde på honom.. att jag gav honom den där jävla aspirinen. Han kunde kanske ha levat annars? Faaaan också.

2009-08-23 @ 20:07:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

oo kom igen nu livet!

Låt mig få ha lite flyt! Jag har suttit och varit arg, haft ångest, adrenalin och skrattat mig till tårar hela dagen. Att det ska vara så svårt att hitta lägenhet i Stockholm! Dessutom krånglar det med utbildningen, har sökt fel basår så jag har suttit i telefonkö efter telefonkö för att få bukt på problemen. Så nu väntar jag mest på att byråkratin ska göra sitt. Hoppas bara att jag kommer härifrån och få leva mitt eget liv utan föräldrar ett tag. Och det är vuxenpoäng på mig idag kan jag lova! Det blev en tripp in på skatteverkets hemsida för att ändra kontonummer så att jag kan få min skatteåterbäring, ojojoj.
Nu fattas bara lägenhet och så resten. Gör förmodligen mitt sista pass på donken på ett tag imorrn, blandade känslor inför detta kan jag lova....

Hej så länge!

2009-08-10 @ 21:30:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sommardimma

Jag jobbar, jag kommer hem, jag duschar, äter.... jag sover halva dagarna, jobbar ännu mer. Dricker öl, vin, solar, svettas.. Det är bara när jag måste som jag tänker på lägenheter, utbildning, framtiden och alla måsten. Ett körkort satt riktigt fint men jag kan ju tyvärr inte utnyttja det just nu eftersom "någon" har kört volvon utan kylarvatten så toppen har pajat. (A) Och så kommer Björn och är lite småarg och säger att jag inte kan nånting, är värdelös typ.. osv. Klart jag inte kan något! Jag har frågat flera gånger hur man gör och hur allting fungerar, jag är ju sån, men varje gång har jag fått idiotförklaringar och suckar. Herromdagen bad Björn mig klippa gräset, och vi hade köpt ny gräsklippare. En helt vanlig bensindriven gräsklippare. Men jag trodde ju att jag inte kunde eftersom att säger det till mig, men jag blev så trött på mig själv att jag släpade ut skiten och pumpade några gånger på bensinbubblan och drog i snöret och vips, så var den igång. Då dum i huvet var jag. GUUUD vad jag älskar att imponera på mig själv :D haha!
Från en sak till en annan, McDonalsfolk. Fyfan.. jag fick såna idiotiska ordrar idag så det är inte sant. Först kommer det en gubbe med en massa barn som ska ha Happy Meal.
- Vad har ni för leksaker?
- Vi har en frispee (stavningen) och en liten speldosa med kaninljud.
- Har ni inga böcker? (Hon sa ju precis vad vi hade för leksaker)
- Nej, tyvärr.
- Okej hmm ungar vad ska ni ha? (barnmummel i typ en minut) Okej, vi tar kaninleksakerna!

Gubben åker fram, betalar, kommer sedan ner till mig i andra luckan.
- Är leksakerna med?
- Ja, självklart!
- Vad är det för leksaker?
- Ja, ni sa ju att ni ville ha kaninleksaker så jag la ner det.
- Jaha.. okej. (Låter misstänksam) Men jag vill byta ut två av dom. Har ni inga böcker?
Jag tänker: Joo tjejen i första luckan bara ljög, klart vi har böcker. Pucko.
- Nej, fortfarande inte tyvärr.
- Men då ska jag ha frispee i den här.
(Han ger tillbaka hela lådan så att jag får packa om)

I matsalen:

Jag går min sista runda och plockar skräp. Jag plockar sådant skräp som andra människor lämnat med flit och sölat ner överallt utan att bry sig. Plötsligt ska ett sällskap gå så jag får vänta lite vid sidan. Jag tittar menande på brickan som står kvar och tjejen lyfter upp den och slänger skräpet på brickan. Det stod en mugg på brickan. Sugrörspapper, använda och oanvända servetter, en massa salt, peppar, ketchup, pommes frites, kartonger, Happy Meal, plastskräp och trasiga leksaker PLUS ett utspottat tuggummi ligger kvar på bordet. Jag trodde hon skojjade med mig så jag skrattade till. Hon suckade och gick. Då menar den här bruden alltså att hon är mer värd än jag som kan ge mig det här arbetet som hon, tillsammans med sin kille, kunde tagit med på brickan.

Ungefär såhär är det att jobba på Mcdonalds en dålig dag. Till saken hör att jag var sjukt trött och det var kanske 30 grader varmt i köket.

Nu ska jag kolla disneychannel och dricka saft, hej så länge!

2009-08-09 @ 21:06:01 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()