Livet är ett äventyr

för att bara hoppa av pinn så att säga. Har ni tänkt på det? Tänkt tanken att det absolut inte finns något hopp kvar? Att allt bara är svart, man är iskall? Visst, i väääldigt svåra stunder har tanken smällt till en med sån kraft att tårarna sprutat. Men är man inte sedan glad när man andas luft av lycka? Känslan av ett nästan problemfritt liv och bara tänkt  "allt löser sig"? Tänk alla underbara stunder man missar av livet, om man bestämmer sig för att dö. Alla många hemska, sorgfulla stunder väger trots att inte upp mot dom underbara och lyckliga! För det finns inget bättre än att känna sig stark, oslagbar och lycklig. Kanske ensam, kanske inte .. 

Till min fina underbara pojkvän vill jag bara säga att det är aldrig kört eller hopplöst, även om det kan kännas så ibland. Du är den bästa i så mångas liv, fast du kanske inte riktigt förstår? Du är en genomgo människa som alla vill ha, känn dig älskad Michael. <3