Livet är ett äventyr

När jag hade jobbat åtta veckor i stäck sedan skolan slutade insåg jag att det var dags för lite semester. Ni vet, bara koppla av och göra ingenting. Men så när jag låg där hemma i soffan och kollade på något monsterprogram på Discovery med pappa, sneglade jag på hemnetappen på mobilen och hajjade till över en jäkligt billig lägenhet i Vasastan. En pytteliten etta med stoor balkong i söderläge, ca 200m från skolan. Fina trägolv och faktiskt en liten köksdel. Vad mer kan man begära? Visade pappa som var halvintresserad. Mejlade iväg länken till mamma och fortsatte i lugn och ro titta på tv. Fem minuter senare ringer hon upp och utbrister: "Jag säger ja!". Det är första måndagen på semestern. Ringer mäklaren, förhandsvisning på torsdagen, lägger bud, får nobben, tackar nej.... ångrar mig, ringer upp, pressar upp och smack smack smack så var jag ägare till en lägenhet i Vasastan!

Vad hände där?

 

Det som då återstår är att arrangera en försäljning av Sollentuna, rensa ut, staga lägenheten och sälja.

 

Jag tänker, att bara jag flyttar in till stan, så kommer jag att bli en bättre människa. Jag kommer spara mer tid på pendlingen. Alltså kommer jag att träna mer, äta bättre, plugga mer, oroa mig mindre och stressa mindre. Jag vill även bli en mer självständig person och inte förlita mig så mycket på att alltid ha någon vid min sida.

 

Amen.