Livet är ett äventyr

Det har det senaste känts mer och mer som om jag är uppe och svävar i det blå, och då inte på ett bra sätt. Jag minns inte saker längre, är jätteslarvig och så fort jag får den minsta stund över så vill jag bara sova. Har en tung känsla av likgiltighet och blir irriterad över småsaker. Jag läste om det här någonstans. Jag tror det började i veckorevyn som jag fick av Anna när jag hade opererat mig. Där stod det symptom på utbrändhet och dom rabblade om en massa tjejer som hade haft så mycket för sig att de hade gått in i väggen. Fick ett uppvaknande. Dom här tjejerna hade inte hälften så mycket att göra som jag. 

Jag orkar inte ens skriva allt jag tänker idag.