Reality check
Jag är numera tjugo år och muckad sen tre veckor tillbaka....
Klockan är alldeles för mycket, börjar jobba om mindre än sex timmar och behöver min sömn mer än någonsin. Men jag kan inte/vill inte sova. Det är mycket som snurrar i huvet såhär nu när det är tyst och ensamt. Hela nedervåningen är kliniskt ren efter mitt lilla ryck jag fick när jag kom hem från mormor. Mamma o pappa kommer någon gång imorrn eller på lördag, har ingen bra koll... och hinner knappast städa nåt nu innan dom kommer. Såå det fick bli ikväll. Sitter och väntar in att värktabletten ska börja verka. Måste bli av med lite magvärk innan jag kan bli trött.
Fick antagningsbeskeden till högskolorna idag.. och till min stora förvåning kom jag in på mäklarlinjen på KTH. Den jag trodde att jag helst av allt ville gå och som jag minst av allt trodde att jag skulle komma in på. Först blev jag glad, lite bubblig nästan. Men sen slog det mig att det inte räckte riktigt.. jag vill ju gå det bästa, crème de la crème. Men har inte riktigt kommit fram till vad det är. Ringde pappa först. Han var inte nöjd, det hörde man. Och då är inte jag det heller. Sen pratade jag med mamma, hon var nöjd. Men det är nog mest för att hon inte tror att jag någonsin kommer att hitta något som jag tycker passar. Och hon har kanske rätt.. men pappa har också rätt. Han har pratat mycket det senaste om att jag måste sluta bry mig så mycket om vad alla andra tycker. Men vad ska man annars gå efter, egentligen? Livet bygger ju hela tiden på andra människor.. det är ju ytterst få yrken som man arbetar helt helt ensam. Men jag förstår ju vad han menar....har världens beslutsångest. Jag får helt enkelt suga på den här karamellen :)
Veckan har bestått av sömn och halsont, och fint sällskap så klart :) Det har blivit alldeles för mycket McDonaldsmat och filmer i veckan för min del. Får bli sallad och promenader resten av veckan.. och kanske nästa. Men då kommer min kära Amanda till stan. Alltid lika fint att ha henne hemma. Ska bli grymt skönt att få hem mamma o pappa också, o Freddie så klart. Och på måndag blir det en liten sväng till Karlstad och hälsa på resten av familjen, åka båt och bråka med Alexander. :) Den lilla skiten.. en dag kommer vi kanske tycka om varandra ^^
Appropå barn... jag undrar om det inte bara är min taskiga självkänsla som gör att jag inte vill ha några. Just nu sörjer jag knappast att jag inte är mamma, men jag har tänkt jättemycket på det där. Är det någon jag skulle kunna älska i framtiden så måste det ju vara min egen unge. Men ska man ha barn måste man ju ha någon att skaffa dom med. Och det är kanske där skon klämmer. Jag kommer nog aldrig hitta en kille som lever upp till mina pappakrav. Mmm så måste det vara. :)
Men nuuu ska jag dämpa min ensamhetsångest och läsa en god bok, och somna sött i min renbäddade säng och känna mig som 10 år igen. :) Mysigt, natti!
Klockan är alldeles för mycket, börjar jobba om mindre än sex timmar och behöver min sömn mer än någonsin. Men jag kan inte/vill inte sova. Det är mycket som snurrar i huvet såhär nu när det är tyst och ensamt. Hela nedervåningen är kliniskt ren efter mitt lilla ryck jag fick när jag kom hem från mormor. Mamma o pappa kommer någon gång imorrn eller på lördag, har ingen bra koll... och hinner knappast städa nåt nu innan dom kommer. Såå det fick bli ikväll. Sitter och väntar in att värktabletten ska börja verka. Måste bli av med lite magvärk innan jag kan bli trött.
Fick antagningsbeskeden till högskolorna idag.. och till min stora förvåning kom jag in på mäklarlinjen på KTH. Den jag trodde att jag helst av allt ville gå och som jag minst av allt trodde att jag skulle komma in på. Först blev jag glad, lite bubblig nästan. Men sen slog det mig att det inte räckte riktigt.. jag vill ju gå det bästa, crème de la crème. Men har inte riktigt kommit fram till vad det är. Ringde pappa först. Han var inte nöjd, det hörde man. Och då är inte jag det heller. Sen pratade jag med mamma, hon var nöjd. Men det är nog mest för att hon inte tror att jag någonsin kommer att hitta något som jag tycker passar. Och hon har kanske rätt.. men pappa har också rätt. Han har pratat mycket det senaste om att jag måste sluta bry mig så mycket om vad alla andra tycker. Men vad ska man annars gå efter, egentligen? Livet bygger ju hela tiden på andra människor.. det är ju ytterst få yrken som man arbetar helt helt ensam. Men jag förstår ju vad han menar....har världens beslutsångest. Jag får helt enkelt suga på den här karamellen :)
Veckan har bestått av sömn och halsont, och fint sällskap så klart :) Det har blivit alldeles för mycket McDonaldsmat och filmer i veckan för min del. Får bli sallad och promenader resten av veckan.. och kanske nästa. Men då kommer min kära Amanda till stan. Alltid lika fint att ha henne hemma. Ska bli grymt skönt att få hem mamma o pappa också, o Freddie så klart. Och på måndag blir det en liten sväng till Karlstad och hälsa på resten av familjen, åka båt och bråka med Alexander. :) Den lilla skiten.. en dag kommer vi kanske tycka om varandra ^^
Appropå barn... jag undrar om det inte bara är min taskiga självkänsla som gör att jag inte vill ha några. Just nu sörjer jag knappast att jag inte är mamma, men jag har tänkt jättemycket på det där. Är det någon jag skulle kunna älska i framtiden så måste det ju vara min egen unge. Men ska man ha barn måste man ju ha någon att skaffa dom med. Och det är kanske där skon klämmer. Jag kommer nog aldrig hitta en kille som lever upp till mina pappakrav. Mmm så måste det vara. :)
Men nuuu ska jag dämpa min ensamhetsångest och läsa en god bok, och somna sött i min renbäddade säng och känna mig som 10 år igen. :) Mysigt, natti!
Kommentarer
Trackback
