En ilsken eftermiddag?
Tog en promenad med Freddie hem till Emil och "lämnade" Annapanna för en stund sedan. Behövde tvätta och packa och så, så gick hem och påbörjade detta. Kändes som hela världen var på min sida, mådde bra som fan.. kände för att träna, boka biljetter och grejja med sådant som man alltid annars lägger åt sidan. Men väl hemma möts jag av pust till fylleandedräkt, och helt plötsligt rasar världen samman. Jag har lärt mig att svälja mycket genom åren, bara ta ett djupt andetag och gå vidare. Men missbruk är något jag aldrig kommer över. Det finns där hela tiden, man vet aldrig när det kommer nästa gång. Varje dag hoppas man, och varje dag samma besvikelse. Därför är jag arg nu. Jag är ledsen och sådär barnsligt irriterad, grinig, nedstämd.. allt på samma gång. Och det finns absolut ingenting som kan trösta. Just nu vill jag stänga in mig, äta glass och titta på film.. men jag måste bita ihop idag. Jag kan inte fortsätta såhär. Inte EN DAG TILL som jag slänger bort på depp på grund av någon annans missbruk. Jag vill inte mer!
Sabina var här igår. Vi drack drinkar och pratade och det var allmänt trevligt. Synd bara att det inte finns någonstans att gå ut på en vardag. Jag kom att tänka på sällskap. Egentligen spelar det ingen roll om man är kär, det räcker med lite sällskap. Men det måste också vara någon som pratar samma språk, och på just den punkten har jag det ganska svårt. Det känns inte som att det finns någon som förstår. Känner mig tom och lurad på 5 av mina "bästa år" när det gäller den typen av sällskap. Jag trodde vi pratade samma språk, men det ända jag hade var en nickedocka som låtsades och spelade sig igenom 5 års "vänskap".. för vadå? Jag kommer nog alltid undra det. Vad var det bra för? Vem vann något på det hela? Fick höra på lite avsides vägar herromdagen en kommentar som jag även själv har kommit att tänka på. "Du blev väl för gammal för honom." Kan inte låta bli att vända det hela till att det nog var så att jag liksom "kom på" det som man kommer på när man kommer till en viss mognadsfas som kvinna. (Det är mycket ordbajs nu, jag vet.. men ändå.) Man liksom inser att bakom allt skitsnack om "för evigt" så finns det: absolut ingenting. Det är en stor jävla fejk till människa som kör samma smörspel på dom han vet att han kan övervinna: den godtrogna och naiva 14åringen. Historien upprepar sig för vissa, för mig går den vidare. Och jag är stolt över mig själv.
Har tappat fotfästet för dagen, ska försöka komma på benen igen men måste få koppla bort först. Det är ingen större brådska men känner att jag borde, måste.. Kanske borde åka och köpa SATCfilmen på coop? Vi får se..
Sabina var här igår. Vi drack drinkar och pratade och det var allmänt trevligt. Synd bara att det inte finns någonstans att gå ut på en vardag. Jag kom att tänka på sällskap. Egentligen spelar det ingen roll om man är kär, det räcker med lite sällskap. Men det måste också vara någon som pratar samma språk, och på just den punkten har jag det ganska svårt. Det känns inte som att det finns någon som förstår. Känner mig tom och lurad på 5 av mina "bästa år" när det gäller den typen av sällskap. Jag trodde vi pratade samma språk, men det ända jag hade var en nickedocka som låtsades och spelade sig igenom 5 års "vänskap".. för vadå? Jag kommer nog alltid undra det. Vad var det bra för? Vem vann något på det hela? Fick höra på lite avsides vägar herromdagen en kommentar som jag även själv har kommit att tänka på. "Du blev väl för gammal för honom." Kan inte låta bli att vända det hela till att det nog var så att jag liksom "kom på" det som man kommer på när man kommer till en viss mognadsfas som kvinna. (Det är mycket ordbajs nu, jag vet.. men ändå.) Man liksom inser att bakom allt skitsnack om "för evigt" så finns det: absolut ingenting. Det är en stor jävla fejk till människa som kör samma smörspel på dom han vet att han kan övervinna: den godtrogna och naiva 14åringen. Historien upprepar sig för vissa, för mig går den vidare. Och jag är stolt över mig själv.
Har tappat fotfästet för dagen, ska försöka komma på benen igen men måste få koppla bort först. Det är ingen större brådska men känner att jag borde, måste.. Kanske borde åka och köpa SATCfilmen på coop? Vi får se..
Kommentarer
Trackback
