En av alla nätter på slottet..

Fick gå och lägga mig redan vid 17 förut.. men jag kunde inte sova först. Låg och tänkte på att det faktiskt är över.. Jag är helt och hållet singel nu, och jag är inte helt säker på att det känns bra. Men någonstans när jag låg där och tänkte så kände jag lättnad, samtidigt som det kröp lite rastlöshet över mig. Vad ska jag göra nu då? Man (eller jag) planerar eller drömmer eller åtminstone ibland tänker sig hela sin framtid, allt man ska göra, som om man vore två. Det är alltid problem att följa min vilja när jag måste övertyga någon annan.. för känner jag mig själv rätt så kommer jag inte ge mig när det gäller mina drömmar. För kolla på mig nu? Hur många tjejer i unga dagar sa inte att de skulle göra lumpen, hur de skulle resa, plugga osv.. och hur många gjorde det egentligen? Jag måste ägna några rader åt att bara nämna hur nöjd jag nog egentligen är, trots att jag aldrig riktigt hinner stanna upp och njuta. Jag är 19 år och har en sjukt lång meritlista, heja mig! :) Men jag tror att det är mycket tack vare att jag aldrig är nöjd som jag sitter här idag.

Om det nu blir så att jag fortsätter inom militären behöver jag ju inte oroa mig mera. Det finns jättebra utbildningar och jobb även om det inte är särskilt överbetalt.. men någonting jag bara måste göra är att få bo i New York i något år. Jag vet nästan ingenting om New York mer än det jag har sett på film, men det kanske är det som lockar. Och handen på hjärtat har jag nog tittat lite för mycket på sex and the city..

Appropå ingenting alls måste jag nämna att jag äntligen har fått tag i min D.brandjacka! Tittade igenom min blogg lite igår och insåg att jag faktiskt uppnår många av de mål jag sätter upp. Jag hade bestämt att jag behövde ett par nya skor och en ny jacka, och "vips" så hade jag det.

Tittade på en dokumentär om kvinnors hemliga liv-gängmedlemmar, förut.. kom att tänka på hur bra jag egentligen har haft det. Mina föräldrar har serverat mitt liv på ett silverfat, har aldrig behövt sakna någonting. Och jag tror jag har börjat inse det först nu när det är dags att klara sig själv. Någonstans vill jag ändå inte gå vidare ensam riktigt än även fast jag kanske borde. På just den punkten är jag nog lite misslyckad. Jag kan inte riktigt stå på egna ben, eller vill inte. Men nog utvärderat! Ska fortsätta natten med att spela lite spel, dricka lite te, titta på film eller läsa något. :)

Hej så länge!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0