Japp, jag går i cirklar! ;D
Orkar inte ens tänka på hur många före mig som försökt lista ut och filosofera om vad kärleken egentligen innebär. Det är nog inte ens någon idé att försöka förstå sig på den. För min del är det vitt eller svart. Är det bra så mår jag bra, är det dåligt så mår jag dåligt. Dvs. finns det inga besvarade känslor så kan resten i livet också kvitta. Det är så farligt att tänka så, men det är någon slags primär drift i mig som gör att jag bara kan fungera om jag vet med säkerhet att någon älskar mig. Och då menar jag inte som polare, utan att veta att någon bara kan leva med mig och ingen annan. Kanske är jag lite naiv eller konservativ, men jag är nog mer för att man ska hålla sig till en "livskamrat" än att man ska gå på stigen genom livet och byta ut sin partner. Kanske kommer jag att ändra mig, men inte så länge som jag själv älskar någon.
Men fyyyfan, NOG OM DETTA!
Idag har jag jobbat mitt första skiftpass på donken. Det gick väl.....sådär? haha Numera har jag ju gjort det mesta av alla de uppgifter som på rutin ska göras där, men i och med att jag inte skiftar kan det ju lätt ha gått ett halvår mellan varje gång som just jag har torkat syrypslangarna till drickan t.ex... som jag försökte mig på idag. Och jag vet inte hur många gånger jag har fått höra av en VISS person, att "men det där har du ju redan gjort en gång, då kan du ju det!" Jaaamen visst, för det senaste halvåret har min hjärna BARA fokuserat på denna värdefulla uppgift och jag LÄRDE mig ju verkligen. Men nu ska det väl bli ändring på den saken.
I övrigt känner jag lite som så, att jag måste ta tag i saken och ting och leva i nuet just nu! I mitt huvud förekommer det mängdvis med planering och oftast så handlar det om tråkiga saker som bara måste göras för att uppfylla mina egna krav eller nåt. Men allt det där som jag egentligen vill göra har plockats åt sidan allt för länge. Till exempel vill jag spendera en massa tid med min älskade (vän?) Michael, hitta på saker.. typ spela badminton, åka o bada eller bara ligga o prata. Fattar fan inte varför jag inte har uppfyllt det medan jag hade chansen. Man ska vårda sina förhållanden, det är vad jag har lärt mig. Jag har varit så förbannat bitter och orolig. Inte konsigt att folk tröttnar på mig till slut. Och jag har hatat mig själv, jämfört mig och blivit deprimerad. Fuck this, jag är så jääävla mycket bättre! Och det ligger någon slags tabu i att säga detta.. men med tanke på alla idioter till brudar jag har försökt jämföra mig med så är det inte konstigt att jag kan erkänna detta. Men frågan har ju liksom kvarstått hela tiden, om jag inte räckte till osv.. men det gjorde jag visst. Jag har varit en sån jävla bra flickvän så jag borde få medalj fan. Jag hade all moralist rätt att vara skitförbannad och bete mig hur omoget jag ville. Men det är dags att vara rättvis mot mig själv också.
Och jag ska njuta av den tiden vi har tillsammans, lägga karriären åt sidan och bygga upp mig själv som människa. Jobba på själen liksom.. Ska göra det jag riktigt känner för. Jag kan inte leva själv, men jag tänker inte tvinga mig på människor som ändå inte vill vara med mig. Det finns nog andra ska ni se!
Mitt omdöme är skitbra, så håll käften om att jag är knäpp. För det är jag inte. Nu lever jag bara, UUUUR VÄGEN ;)
Men fyyyfan, NOG OM DETTA!
Idag har jag jobbat mitt första skiftpass på donken. Det gick väl.....sådär? haha Numera har jag ju gjort det mesta av alla de uppgifter som på rutin ska göras där, men i och med att jag inte skiftar kan det ju lätt ha gått ett halvår mellan varje gång som just jag har torkat syrypslangarna till drickan t.ex... som jag försökte mig på idag. Och jag vet inte hur många gånger jag har fått höra av en VISS person, att "men det där har du ju redan gjort en gång, då kan du ju det!" Jaaamen visst, för det senaste halvåret har min hjärna BARA fokuserat på denna värdefulla uppgift och jag LÄRDE mig ju verkligen. Men nu ska det väl bli ändring på den saken.
I övrigt känner jag lite som så, att jag måste ta tag i saken och ting och leva i nuet just nu! I mitt huvud förekommer det mängdvis med planering och oftast så handlar det om tråkiga saker som bara måste göras för att uppfylla mina egna krav eller nåt. Men allt det där som jag egentligen vill göra har plockats åt sidan allt för länge. Till exempel vill jag spendera en massa tid med min älskade (vän?) Michael, hitta på saker.. typ spela badminton, åka o bada eller bara ligga o prata. Fattar fan inte varför jag inte har uppfyllt det medan jag hade chansen. Man ska vårda sina förhållanden, det är vad jag har lärt mig. Jag har varit så förbannat bitter och orolig. Inte konsigt att folk tröttnar på mig till slut. Och jag har hatat mig själv, jämfört mig och blivit deprimerad. Fuck this, jag är så jääävla mycket bättre! Och det ligger någon slags tabu i att säga detta.. men med tanke på alla idioter till brudar jag har försökt jämföra mig med så är det inte konstigt att jag kan erkänna detta. Men frågan har ju liksom kvarstått hela tiden, om jag inte räckte till osv.. men det gjorde jag visst. Jag har varit en sån jävla bra flickvän så jag borde få medalj fan. Jag hade all moralist rätt att vara skitförbannad och bete mig hur omoget jag ville. Men det är dags att vara rättvis mot mig själv också.
Och jag ska njuta av den tiden vi har tillsammans, lägga karriären åt sidan och bygga upp mig själv som människa. Jobba på själen liksom.. Ska göra det jag riktigt känner för. Jag kan inte leva själv, men jag tänker inte tvinga mig på människor som ändå inte vill vara med mig. Det finns nog andra ska ni se!
Mitt omdöme är skitbra, så håll käften om att jag är knäpp. För det är jag inte. Nu lever jag bara, UUUUR VÄGEN ;)
Kommentarer
Trackback
