Ibland funkar det helt enkelt inte där inne....
Jag ska fatta mig kort med tanke på min sinnesstämning.
Har ni någon gång sjunkit så lågt i sinnesstämning att det nästan känns övernaturligt? Det har jag.
Det händer mer och mer sällan, men det är lika jobbigt varje gång. Precis alla mina negativa sidor väger över i huvet och det ligger något problem som jag inte kan sätta fingret på där och gnager och VARJE gång, får Michael ta skiten. Det ger mig mer skuld och ännu lägre sinnesstämning och det verkar inte finnas något slut på det förrens vid det andetaget då jag ringer till Michael och han svarar med det där lugnande tonläget. Bara en hälsningsfras med "fel" tonläge kan förvärra den här sinnesstämningen till det dubbla. Till slut bubblar det över..
och det är då jag, som micke kallar det, "flippar". Jag vill inte flippa idag. Men jag orkar inte sakna, längta och vara orolig längre. Det måste få ett slut. Så vad gör jag?
Har ni någon gång sjunkit så lågt i sinnesstämning att det nästan känns övernaturligt? Det har jag.
Det händer mer och mer sällan, men det är lika jobbigt varje gång. Precis alla mina negativa sidor väger över i huvet och det ligger något problem som jag inte kan sätta fingret på där och gnager och VARJE gång, får Michael ta skiten. Det ger mig mer skuld och ännu lägre sinnesstämning och det verkar inte finnas något slut på det förrens vid det andetaget då jag ringer till Michael och han svarar med det där lugnande tonläget. Bara en hälsningsfras med "fel" tonläge kan förvärra den här sinnesstämningen till det dubbla. Till slut bubblar det över..
och det är då jag, som micke kallar det, "flippar". Jag vill inte flippa idag. Men jag orkar inte sakna, längta och vara orolig längre. Det måste få ett slut. Så vad gör jag?
Kommentarer
Trackback
