Sjukt tungt och trögt

Innan jag ens börjar skriva av mig kanske jag ska nämna att även jag har glada dagar. Det råkar bara vara så att dom jobbiga tankarna är mer benägna att komma ut.. finns säkert nån smart psykoterapeut som kan svara på varför.

Jag tror det är när jag är mindre sysselsatt som jag är mer benägen att göra destruktiva saker, och nu snackar jag inte om att skära sig eller försöka ta livet av sig eller såna saker... utan mer att jag utsätter mig för rent psykiskt jobbiga saker, tar på mig lite för mycket eller helt enkelt sätter mig och bearbetar gammalt skit. Men jag kommer ingen vart.. det hjälper liksom inte att tänka längre. Så istället tyngs allting ner av minsta lilla. Jag kan ha bestämt mig för att göra något, baka.. städa eller se en film, och så kommer en pust av alkohol från hallen och det slår slint i huvet på mig. Jag bara måste måste måste kolla vad som händer, exakt hur mycket alkohol som finns och hur full hon är. Även fast jag vet att det inte spelar någon roll längre. Jag kan inte påverka ett skit, men känner ändå det största ansvaret ifall någonting händer. Och eftersom att jag inte kan göra något så blir jag arg och ledsen för ingenting. Exempel: Lyckades åstadkomma en hyfsad toning herromdagen, vill verkligen försöka hålla den så fräsh som möjligt nu över jul så skulle bara tvätta det lite lätt och använda efterbehandlingen som följde med. Och den är borta, precis som mina nagelstenar, örhängen osv. Så flippar ur på mamma, vad är det att bli arg för? Jag skiter väl i hur mina naglar ser ut egentligen, kan använda vanligt balsam och örhängena var inte ens äkta. Innerst inne bryr jag mig inte ett skit, men bara för att det kanske kan ha varit på grund av alkoholen som dom slängdes blir jag desperat att lägga skulden på någon, se till att det tas upp till ytan så att alla alla alla kan se att det är ÄNNU en nackdel med att hon dricker. Jag vill inte vara arg längre.. det är jobbigt som fan.

Och imorgon är det julafton. Ikväll kommer Amanda och Anna och vi ska ha glöggmys, käka och fira Amandas 20årsdag. Jag planerade att jag skulle göra jättefint, flytta runt lite i rummet så att alla får plats.. men helt plötsligt blir jag apatisk, får huvudvärk och har ingen lust till nåt alls längre. Och känner jag mig rätt så tar det en stund att komma på fötter igen. Kanske borde dricka ett stort glas vatten, äta en frukt, sova någon timma och börja om.

Imorgon ska bli en bra dag...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0