Livet är ett äventyr

Det var vad mamma sa till mig första gången det hände, och som vanligt.. hon har alltid rätt. Det här var sista jävla gången jag såg dig med en annan. Jag sa till dig, att om det finns någon jävla vänskap kvar så låt mig inte uppleva den skiten en gång till. Ändå får jag reda på ditt förbannade prasslande genom internet där du avslöjar dig själv med sjukt otroligt barnsliga kodord som "du vet vem". Dom förändras aldrig. En gång ett svin, alltid ett svin. Och varför sa du att du älskade mig, att du aldrig ville leva med någon annan och att du saknade mig för bara några veckor sedan? Totalt likgiltig idag, varför gjorde jag sådär mot mig själv? ALDRIG mer.

....

Det spelar ingen roll hur många gånger jag försöker intala mig själv att jag älskar min mamma, varje gång jag ser henne onykter växer klumpen i magen och jag blir arg. Jag försöker att inte visa det men det är fan inte lätt när hon sitter o frågar saker ena kvällen och jag berättar.. fan jag berättar allt tills jag inte orkar prata mer. Nästa kväll minns hon ingenting.. När jag över huvud taget visar att jag är besviken är det min tur att välja om jag vill träffa henne full eller om jag aldrig mer ska komma hem. Då kommer jag aldrig mer hem. Jag vill inte dras ner av andras skit, jag pallar inte ta hand om andra längre. Det är inte värt den lilla uppskattning som i princip aldrig visar sig. Jag säger inte det här för att få medlidande, jag behöver hjälp att hitta ett eget liv. Eller behöver man hjälp till det? Är inte det något man måste ta tag i själv? Okej, jag har en lägenhet.. som är mammas o pappas till 95% än så länge. Okej, jag har jobb. Jag har till och med flera. Men lönen räcker inte ens till något eget. Äntligen har jag kommit från stan lite, hittat ett eget intresse och bygger upp mig själv till en självständig människa. Men PANG så kommer alla smällar på samma gång. Jag blir sjuk, mamma super, den jag trodde var mitt livs kärlek träffar en ny och helt plötsligt har jag ingenstans att bo på permissionerna. Ibland suger det här livet så jävla hårt.

Fyfan, dags att rycka upp sig! Tänker göra något jag inte gjort på över en månad, sminka mig och dricka nåt i alkoholväg. Får se var, när och hur det blir. Sjukt värdelös sysselsättning men fan va skönt det är att bara glida runt ibland.. Lyssnar på U got me good med Sheri och ger kvällen en till chans, hare fint!