Vintermörker.

...och dagarna går vidare.

   Idag är det en sån där dag, då jag bara vill lägga mig ner och somna....helst aldrig vakna upp igen. Det är jag som har satt mig i den här sitsen, jag vet det, men ändå.. är jag verkligen så svår att förstå? Numera kommer jag få skriva kryptiskt och allmänt av respekt till de personer mitt liv faktiskt inkluderar, men poängen kommer nog att gå fram ändå.

   Jag har tänkt mycket, suprise suprise? Jag som grubblar jämt menar jag. Jag har i alla fall tänkt mycket på en speciell sak. Ofta när jag känner mig nere känner jag ett sug efter att inte få finnas, det gör väl alla. Jag grubblar mycket över "andra sidan" som förhoppningsvis innebär paradiset utan stress, alla man älskar finns där och man slipper uppleva alla de där jobbiga känslorna som vräker över en. Jag grubblar mycket över de där personerna, i mitt fall Axel och Mayvår, som väntar på en.. eller gör de det? Går de verkligen omkring och väntar i flera år på alla som ska komma efter eller bygger de upp ett eget liv? Minns de över huvud taget livet innan de dog? Finns det ens en annan sida?
   Alla dessa tankar poppar upp som ett försvar. Ett försvar som rättfärdigar mig själv att stanna kvar i det här livet och inte ge mig den puff som gör att jag stiger in i den andra sidan. Det är en balansgång, men nu har jag tappat hela poängen med tanken igen. Jag tror jag utvecklar det hela en annan dag, mitt huvud är alldeles för fullt just nu.

   Och snälla förlåt mig om ett par dagar, när jag har kommit på fötter igen. Nu kan vad som helst hända, utbrott.. dåliga beslut eller bara ett allmänt otrevligt jag. Är det detta som kallas hormoner? Jag försöker behärska mig eftersom jag så himla väl vet att problemet ligger hos mig, men när adrenalinet pumpar tänker jag inte riktigt lika logiskt.

   Och som någon kanske har märkt har jag börjat fixa med bloggen så den blir lite mer personlig. Ett stort tack till Madde och Sabina som vägledde mig i mörkret ;) hehe.. deras förtjänst är alt det som är gjort, det som är oförändrat tar jag på mig. Tar det en annan dag, är för hungrig just nu.

   Måste rycka upp mig nu innan någon mer råkar illa ut, hej så länge!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0