Är vändningen på väg?

Morgonen startade bra. Hade lite livsglädje på vägen till skolan.. kändes som att vakna upp efter tre veckors konstant gråtande trots att jag inte har fällt en ända tår. Jag skulle ha engelskaprov först så skyndade mig raka vägen upp till salen men ingen var där. Monica var tydligen sjuk så såg fram emot ett långt hål när jag upptäckte att min telefon var borta. Jag mindes att jag hade gått med den i handen på vägen upp och stängt av ljudet på vägen, så jag letade i hela trapphuset men den fanns inte! Dessutom var den avstängd så jag fruktade att den hade ramlat ett par våningar och gått i bitar. Jag trodde att Forsman skojade med mig och hade snott den men det var inte han den här gången. Letade hela vägen från bussen till skåpen och upp till 3:e våningen, men den var helt borta! Jävligt illa till mods gick jag till Voukko på expiditionen som inte hade fått in något. Bestämde mig för att åka hem och sörja min älskade vän.. låter fjantigt, men jag jag liksom en speciell relation till min telefon. Detta satt jag och grubbla på medans jag väntade på att få gå till bussen. Vilket jävla begär jag har till matriella saker! Jag har en speciell relation till mina nycklar, till min telefon.. till de flesta jackorna och jeansen. Man känner liksom nåt speciellt för var och en av dom. Kom även på mig själv med att hata personen som hade snott min telefon. Det är liksom inte rimligt att den försvinner på tre minuter och stängs av av sig själv.. Började hata livet i största allmänhet. Fanns liksom inget hopp kvar.. deppade ihop. DÅ, då kommer Voukko ut med något i handen och jag följer henne med blicken hela vägen fram till bordet. När jag ser att hon håller i min telefon blir jag tårögd och kan inte få leendet att gå ner!
   Det var först då som jag insåg hur fjantig livssyn jag har. Hur illa jag tror om alla andra och hur egotrippad jag är. Ett stort tack till personen som lämnade in min telefon! You made my day..
   Nu blir det några minuters fysikplugg innan sängen. Det kommer gå åt helvete imorrn. Nattinatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0