Livet är ett äventyr

Ikväll är en sån där kvällen då hoppet om livet inte är på topp. Tvivlar på allt. Jag börjar så smått inse att jag inte kan påverka något omkring mig. Mamma får återfall och jag är svartsjuk som ett helvete. Och till råga på allt har jag fått ett sjukt infekterat sår i näsan som blöder jämt jämt jämt. Och för helvetes jävla munsår som jag har fått för mig är som ett narigt hugg pga torra läppar och inte nåt herpesskit. Det är ju inga blåsor?
Kan mitt hemska humör och hjärtskärande ångest bero på allt drickande det senaste? Jag tar åt mig så in i helvete av vad folk säger hela tiden. Jag bryr mig så mycket jämt.

Kan en dusch och en stunds bölande hjälpa tro? Vill bort