En STOOR förklaring!
Till mitt tidigare inlägg bör jag tillägga ett par saker.
Jag älskar min pojkvän! Jag förstår fullt ut all svartsjuka och misstänksamhet, jag är ju precis likadan! Och det den där kvällen tar jag helt och hållet på mitt eget samvete. Jag fick lite ifrågasättningar förut. Älskling, jag förstår om du blir förvirrad, jag är jävligt ojämn i mitt beteende. Och snälla säg inte emot nu, för jag är sån! Ena dagen kan jag vara värsta ragatan mot alla jag känner, men ni ska inte tro att jag gör det utan att blinka. Jag går hem från skolan och åmar mig över allt skit jag har sagt, grubblar över om jag kanske är för mycket eller om jag kunde gjort bättre i någon situation. Men det är jag, och jag kan leva med det. Angående i fredags nudå, det är egentligen ingen stor grej. Det är bara jag som jämt ska blåsa upp hela situationen. Den dagen då något verkligt elände händer kan jag börja ösa ur mig det som faktiskt betyder något, men istället hakar jag upp mig på småsaker som stället bara förstör för mig själv. Klart som fan att han blev orolig, om jag först ringer varje timma för att berätta att allt är okej, och sen struntar i att ringa på 2 och en halv... om dessutom klockan börjar närma sig 4-5 på morgonen...Åh vad tänkte jag på? Men det är ju så, när man väl har glömt bort tiden själv en gång, då tycker man att det minsann inte är någon fara för man vet ju själv vad man har haft för sig, att det finns en logisk förklaring osv. Men hur ska personen (mamman, pojkvännen osv) kunna veta att allt är bra när man inte svarar? Sen resonerar jag såhär, om jag istället hade ringt varannan timma från början, då hade det varit mindre allvarligt om jag inte ringer på 2,5 timma. Förstår ni?
Så, slutsats: Jag kunde ha respekterat min pojkvän bättre i fredags, förlåt älskling. Du är det bästa jag har!
Och, nu såhär på senare dagar har jag blivit allt sämre på att visa uppskattning för min pojkvän. Nu när han egentligen borde få största medaljen så går kurvan avuppskattning allt brantare nedåt. Och som jag VET att du har kämpat Micke, du är verkligen stark! Du har verkligen utvecklats det senaste halvåret. Sedan vi lärde känna varandra har du nog aldrig varit så stabil som du är nu, och jag kan inte uttrycka mig i ord för hur lycklig jag är för din skull!
Jag har alltid älskat dig, jag vill att du ska veta det, och jag älskar dig fortfarande! Lika mycket som alltid om inte MER! Jag hoppas på en mysig (och väääldigt nykter) jul och nyår med dig! :) Vi kanske kan fira en liten tvåårsdag i alla fall? Trots några obetydliga uppehåll<3 Jag är så stolt över dig, hjärtat!
Nu är alltid verkligen bra. Alla börjar bli stabilare och i och med det kan jag slappna av. Är sjuk som en liten kotte men ska lägga mig med en kopp grönt te och fotbad. Väntar på att Mikey ska slå mig en liten signal. Idag kommer Amanda också :D hihi Det blir bullar och julmust, sen ska vi bränna lite skivor till till hennes artonårsdag! Då blir man ensam minderårig.... hm :P jaja... Vi ses!
Bara för att vi är så söta :))
