Livet är ett äventyr

jag vet, jag skulle inte skriva om eländigeheter. Men det finns något i mitt liv just nu som väcker seriösa självmordstankar, alternativt att mörda någon annan. Så här är det:

Ännu en brud, jag säger ännu en. Hon är inte den första men förhoppningsvis den sista. Hon är kär i min stora kärlek, och "det är inget hon kan rå för." -Nej, men min "stora kärlek" kan. Det är ju han som får dem att falla och jag vet att han gör det med flit. Ärligt talat, nu vill jag prata med någon. Jag vill inte hålla det här inom mig längre. Alltid har jag tänkt att vårat förhållande är något som ingen annan har med att göra, men uppenbarligen det tjejer från alla möjliga håll och kanter som har fått tagit del av något som tillhörde mig. Och jag är inte arg på dem, jag är bara väldigt matt och iskall. Älskling, du har härdat mig.... men du har inte gjort mig svagare för dig. Tvärt om, allt eftersom tiden går och jag upptäcker och får reda på saker så tycker jag bara väldigt synd om dig. För den dagen jag går kommer jag inte vända mig om och jag vet att du älskar mig. Jag älskar dig också, men det är en annan kärlek nu och så kommer det att vara tills du antingen väljer bort mig från ditt liv eller väljer bort henne. Du har fortfarande tid att tänka. Lite tid.

Sex and the city gör mig stark! Jag har liksom levt i min bubbla alltför lång tid nu med moral som styr mig osv. Och när jag satt där och grät igår, när jag fick en av alla panikångestattacker och han sa att "Du borde vara mer självisk, som jag" då förstod jag hur rätt han hade. Fyfan säger jag, om ett år. Då bryter jag mig loss från alla onda cirklar av skuldkänslor och depression. Jag ska bli fri och oberoende och jag ska aldrig mer låta någon komma så nära in på livet som han har gjort! Jag säger inte att det inte finns dem som kan ersätta honom, för det gör det säkert.. men det är inte värt alla sömnlösa nätter. Så, jag ska leva som Sarah Jessica Parker så gott som det bara går. Stör mig inte! :D