Livet är ett äventyr

Och för att varje år bli påmind när sommaren är slut. Det är inte vilken dag som helst, utan skolstarten.... det var då "det" hände. Min älskade, underbara, perfekta, roliga, omtänksamma och alldeles egna storebror somnade för alltid. Det här är en väldigt hemsk tanke, och jag antar att den cirkulerar i allas huvuden som har förlorat någon; Hur ser han ut just nu? Finns kroppen fortfarande kvar eller har allt blivit jord? Kan man ens urskilja att det har varit en glad och livlig sjuttonårig kille? Vill man ens veta.... Hur som helst ska jag försöka att våga mig ner till graven imorgon med en blomma eller något. Det har alltid varit jordens mest ångestladdade ställe, näst efter Sahlgrenska.... undra om det alltid kommer att vara så. Jag älskar dig Axel!

Och imorgon är det skolstart, start på något nytt i livet. Det känns alltid så, som att man får en ny chans liksom.... hittills har jag väl inte totalt misslyckats med något år vad gäller skolan, men det gångna året har jag verkligen bara varit lat och naiv. Året som kommer ska jag fullständigt skita i alla andra och bara koncentrera mig på mig själv. Ska börja med att gå i skolan en heeeeel dag imorgon. Sen blir det nån kilometer i bassängen.... och graven då förstås. Ikväll gäller det bara att försöka somna. Ska faktiskt bli lite skoj att träffa mina gamla klasskompisar igen ;D NV3B, shaaaaalalalalala NV3b!
Bara ett år kvar nu!