Livet är ett äventyr

Sitter och har ont i halsen för hundrade dagen irad nu, vill bara bli frisk! Hela hjärnan och sinnet säger åt mig att aktivera mig men kroppen säger nej. Och det gör mig galen. Vill bara ta tag i saker. Vill packa upp och göra fint i rummet, behöver tagga inför jobbet, behöver träna som ett litet as! Men nejrå, magsjuka och halsont sätter stopp för alla mina planer.

Och hade det inte varit för mitt förbannade virus så hade Los Angeles varit meeer än perfekt! Orkar inte inte skriva om allt vi gjorde, men känns som vi inte gjorde annat än åkte runt o kollade på grejjer, shoppade, solade och badade. Jag är såå nöjd! Hade en lite intressant flygresa på vägen dit. På onsdagkvällen gick jag aldrig och la mig utan dygnade till torsdagen eftersom min buss gick klockan 03:00 från Karlskoga. Och inte gick det att sova på bussen heller!  Det var proppfullt med svettiga, dreglande människor men lyckades komma fram utan utbrott. Köpte mig en vitamin vell och en påse maltesers och gick på planet till Oslo. Tog en klunk av min dricka och stoppade tillbaka den i handbagaget. I tullen tog dom min nästan oöppnade dricka, fyyy säger jag. Men fann mig och började gå mot min Newarkflight. Fick syn på gatetavlan och naturligtvis "Cancelled" eller hur fan det stavas. Och ingen jävla info fanns det. Så krånglade mig ut och gick en lååång väg bort till ankomst där det förbannade Continental hade sitt lilla infocenter. "ööh jaha äre inställt då får du väl hämta ut ditt bagage då". Men inget bagage kom. "Hoppsan, det stod visst kvar ute vid planet." ?! Och just där och då insåg jag att min malteserspåse inte var återförsluten och alla hade ramlat ut i väskan. Jag ville sätta mig ner och dö. Nästa problem var att jag inte förstod norskan i tullen när hon pladdrade på på norska om mitt bagage. Men när jag hade sagt "va" fyra gånger bad jag henne prata engelska, men hon vägra. Jävla norrbaggar alltså..Väl framme i New York var det ytterligare 5 timmars väntetid. Hurra.. anlände drygt 5 timmar försent, 30 timmars resetid.

Men hemresan var om möjligt ännu värre. Vaknade klockan 3 lokal tid med ett sjuukt illamående. Brukar sällan spy, men då var det i alla fall dags. Ursäkta min frispråkighet, men hur är det möjligt att må illa utan ett jota i magen? Spydde galla, sen trodde jag det skulle vara över. Men innan min airportshuttle kom stoppade Sabina två plastpåsar i fickan på mig. Efter tio min i minibussen var det dags att krampa igen. Krampade tills tårarna sprutade men fanns inget mer som ville upp. Väl framme på flygplatsen fanns jag naturligtvis inte längre med så blev ombokad. Mellan alla incheckningsbord sprang jag på toa, svettades, svimmade nästan och krampade. La mig och sov på en bänk i 4 timmar, sket fullständigt i att jag såg ut som en luffare. När jag vaknade käkade jag lite frukt och drack vatten, knaprade painkillers och bad till Gud att illamåendet var över för  alltid. Satte mig på planet och stensomnade. Bytte i London till München, där flygvärdinnan inför alla passagerare på planet sa åt mig att jag nog var tvungen att gå av för att dom inte hittade mig i datorn. Satt som på nålar när dom helt utan vidare sa i högtalare "Boarding completed". Tack o lov! Samma förbannade sak hände i München. Inkompetenta jävla as.

Och fatta om jag ska kräva ersättning för mina 8 timmars försening.. och  sjuk är jag fortfarande.
hejhej

Haha dagens fan:

Vaknade tidigt, åt min frukost på altanen i solen med mamma och vi tog en tur till stan efter långpromenaden med Freddie. Väl hemma var jag så svettig och solsugen att jag tog cykeln med min rosa bikini till Tower Beach för att sola. La mig med vattenflaskan och mp3n på min handduk och stekte, huuur gött som helst. Och standen var helt tom på folk. Knäppte upp biknin när jag solade ryggen, blir ju snyggare bränna då. När jag skulle vända på steken upptäckte jag ett gäng småkillar som spelade folboll i sanden. Meckade mig runt ändå och lyckades lägga mig tillrätta med bikiniöverdelen vilandes på tuttarna, haha! Tyckte att dom hela tiden härjade lite väl nära mig så tog ur mp3n till slut för att höra vafan de va frågan om. Först då upptäckte jag deras desperata försök till busvisslingar och som skrattade och fnittrade med sina pojkröster utan bas. Skrattade lite för mig själv och satte i mp3n igen. Men när jag utan mening råkade öppna ögonen såg jag att dom skrattade åt nånting. Smög ur mina hörlurar igen och hörde: "Vilka små bröst du har!"

Haha visste inte hur jag skulle reagera, var nära att gapa tillbaka men kände mig liite för gammal för det. Men lilla gubben, man ska inte kasta sten i glashus ;)

Var lite kluven över syftet med allt. Först busvissla, försöka få kontakt och styla runt som fan. Sen helt ogenerat skrika att jag har små bröst? Vart ville han komma?? hahah

Och jag är stolt över mina bröst! haha

Det är måndag. Tre dagar kvar till torsdag och fyra dagar kvar tills jag äntligen är i USA. Fast då har tiden gått bakåt så det är bara tre dagar. Jag kände mig euforisk imorse. Mamma var nykter och jag packade och städade, sen gick dagen utför men jag klandrar inte någon. Det är så ibland. Jag borde hållit mig för mig själv idag men det är inte alltid så enkelt. Det är mycket i mitt huvud idag. Jag är 19 fyllda och bor hemma. Jag känner mig som världens mest misslyckade människa som inte ens har råd att betala för mig. Jag städar inte, lagar inte mat, går knappt ut med hunden, jag tvättar sällan mina egna kläder, jag kör bilarna utan att tanka, jag låter mamma betala när pengarna är slut. Och på torsdag åker jag på min födelsedagsresa som jag inte ens har gjort mig förtjänt av. Jag måste plugga och komma vidare, jag bara måste det. Jag vill stå på egna ben eller åtminstone kunna stänga dörrn om mig och få vara ifred, men det är inget jag kan begära när jag bor hemma och beter mig som jag gör. Men just nu känner jag mig hopplöst fast i situationen.

Jag är även fast i mina egna tankebanor, dåliga rutiner eller inga alls och gör om samma misstag gång på gång. Jag vill vara fri från kärlekskänslor och börja leva på nytt. Jag vill vara lycklig och trygg i mig själv, men jag känner fortfarande det där starka begäret efter två livsnödvändiga saker; antingen choklad eller en kram. Jag har inte kramats nåt vidare idag, men jag åt en marabou till frukost. Jag vill klara mig utan dom två sakerna, men samtidigt är det naivt av mig att tro att jag klarar mig ensam. Eller är det det?


Hur som helst, jag är glad att det är sommar och att jag får komma iväg och leva lite. Om jag inte är lika depp imorrn så blire upp tidigt och köra löpturen på gymmet och köra lite ben och mage, kanske en kvart i solariet också innan stranden. Känns lite tårta på tårta, men vafan. Ska man till L.A så ska man :)

Sitter fortfarande i pyjamasbyxor med skakiga händer och en vidrig smak i munnen som aldrig tycks försvinna. Om jag fick spola tillbaka en ända dag bortsett från när Axel dog, så skulle det fan vara igår. Jag vill inte ens prata om det. Jag kan inte ens prata om det för det är precis svart. Jag är vettskrämd, det har ju aldrig hänt förr! Jag känner mig som en dålig människa, som om jag har begått världens brott men det var väl bara en karatefylla antar jag. Aldrig mer, fyfan. 4000-kronorsmobilen va borta när jag vakna, visakortet gick upp i rök igår och tydligen har någon försökt ta ut pengar ifrån det men min kära Anna lyckades spärra det ca 2 min innan. Jag har en konstig bild i huvet av att jag trycker in koden på jättestora knappar, men jag kan väl för fan inte ha varit så dum att jag sagt koden till nån ?! Legget är borta och min älskade rock n'bluejacka försvann innan jag ens kom ut från krogen. Tacka vet jag förstående krogpersonal. Imorse ringde en kille till mamma från min mobil och berättade att den låg kvar där. Halleluja! Då återstod bara några problem. Jag ska till USA på onsdag, och utan visakort kan det bli rätt jobbigt. Fick mitt nya visakort i tisdags och lyckas alltså slarva bort det på onsdagnatt. Men min kära mamma ringde några värdefulla samtal och förklarade krisen för banken som lovade att göra allt dom kunde för att skaffa ett nytt kort så snabbt som möjligt. Dom ringde tillbaka strax därefter och kunde lova mig ett nytt kort tills på måndag. Jag älskar handelsbanken<3 På akuten kunde dom konstatera att jag hade mycket alkohol i blodet (ååååfaan) och tack o lov inga vanliga droger. Men hon kunde inte lova att det var någon annan partydrog som smugits ner i den där sista svindyra redbulvodkan. Jag vill ärligt talat inte veta.

Jag har iaf världens bästa kompisar som hjälpte mig igår, spärrade kort, fixade skjuts, följde med till akuten, letade jackor och fixade hem mig till Karlskoga. Känner mig lite för gammal för att hålla på såhär, i fortsättningen ska jag vara spiknykter. På sin höjd kan det bli en folköl på midsommar, men naaada annars. Jag är fan inte värd att få åka till LA efter det här, men mina kära curlingföräldrar har redan bestämt sig. Usch vilket jävla dygn.

Tack vare facebook är det fler och fler som vet när man fyller år, kanske inte lika personligt som annars, men det värmer i hjärtat att få så många gratulationer ^^ Kommer från alla möjliga håll som man aldrig hör av annars och det känns bra! Har inte gjort något vidare av dagen. Umgicks lite med mamma på förmiddagen. Vi handlade lite och lagade spagetti & köttfärssås som jag har varit sugen på sen jag minns inte när. Sen fick det bli en promenad med Freddie. Jag litade på honom en sväng och lät honom springa lite i skogskanten själv, det gick jättebra hela vägen fram till Tower Beach. På vägen tillbaka vädrade han tik och stack som ett skott och ofredade en stackars man och hans jättefina tik. Jag skämdes ihjäl. Hundjävel. Kopplade honom och gick låångsamt hem så han fick smaka på makt! haha nee men han e söt..

Resten av dagen spenderade jag framför datorn och i trädgården. Letade efter mitt kubb i en halvtimma utan resultat. Blev arg som ett bi och tröståt med Becca på McDonalds....och MAX(A) Ska aldrig underskatta sällskap igen.

Tack för närmare hundra gratulationer idag! Den sista jag fick var av lille Mikey, han ritade en fin bild till mig^^
Natti!

Har spenderat halva helgen med Madde. Vaknade med träningsvärk i magen, va länge sen jag skrattade så mycket! Känner mig helg förändrad i huvet efter allt den här helgen. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men ibland får jag såna här helomvändningar. De kanske beror på vädret eller nåt.. men jag har ju varit glad den senaste tiden. Och det är jag fortfarande, men nu känns det nästan lite övernaturligt. Madde har som vanligt kvar sin underbara musiksmak och har introducerats till två låtar som jag inte kan sluta nynna på: Bruce Springsteen - I'm on fire och Pixie Lott - Here we go again. Tänkte på det här senast i veckan, att när man har tjatat ut en riktigt bra låt sörjer man nästan känslan man fick första gången man hörde den. Jag sörjde Lady Gagas låtar, men nu ska jag försöka att inte tjata ut dom här nya ^^ haha

Var på Kings och spelade BlackJack igår. Fyfan va seg jag var. Ska aldrig mer dricka dan innan det jobbet. Man måste ju vara med till 150 % och jag kan sätta mitt huvud på att jag räknade fel till deras fördel nån gång. Det värsta som finns när jag sitter där är  när det dyker upp nån spelare som inför dom andra påpekar mitt sätt att spela hela tiden. När någon är tveksam över en summa så räknar jag om den högt för att både för min och deras del vara säker på att det blev rätt. Ofta har dom räknat fel, och då är det ingen som säger nåt. Men dom gångerna jag gör det ska det kommenteras: "Lilla gumman, det går nog bättre när du har fått spela ett tag". Det är ofta småspelarna som gör det, dom som inte är där för att spela utan för att visa upp sig och jävlas. Borde sluta spela med 20marker haha. Kassarapporten blev en katastrof. Fick göra om den en gång och har fortfarande inte lyckats reda ut alla summor. Inte så jävla enkelt när man sitter där klockan 3 på natten och är bakfull och hungrig, så de så!

Men jag är glad ändå. Mamma o pappa kommer hem snart. Vill ha hemlagad mat, med en stor sallad och dricka ramlösa. Spagetti & köttfärssås eller nåt annat matigt. Ska bara försöka städa undan helgens alla spår och sluta krypa på väggarna, så kanske man kan slappna av sen ^^

Vad man än gör på natten så känns det bra, därför man har ju inga andra förpliktelser liksom? Hela dagen har passerat och det ända jag har gjort va att åka till coop o köpa nuggets. Känt mig skitstressad hela dan för att jag inte har gjort något, å andra sidan har jag inte behövt göra något! Men aa ni fattar.. men så helt plötsligt blev det kväll och helt plötsligt var det okej att ligga vid tvn och dricka saft utan att bry sig ^^ Det är ju inte som att det finns nåt vettigare att göra. Bara en tanke ^^

Såå nu går 2 & 1/2 men och snart börjar Jims värld.. vilket betyder sängen för min del. Beck går på tv1000 men överväger att skippa den nu när jag sover ensam i huset. Blir så löjligt mörkrädd när jag är ensam ^^

Idag fick jag världens bästa födelsedagspresent i förskott!! Visste om det innan, men känns liksom mer som jag fick den idag. För det var idag vi köpte flygbiljetten till Los Angeles!!!! :D haha helt sprallig över det, trots att jag inte blir borta så länge ^^ Vill bara UPPLEVA Los Angeles, glida omkring och bara leva. Tänker Sabina lösa guideandet, hon lär ju vara expert vid det här laget och jag saknar henne så himla mycket ^^

Men nu vill Mikey ha sitt "nattinattsamtal" ;) så det bidde ett kört inlägg. Usch jag hatar folk som gör vad jag just gjorde. Kommenterade att det man läser är ett inlägg, eller när någon säger "hej bloggen" eller över huvud taget påpekar sitt eget skrivande. Ungefär som att säga "filma mig" i en film. Man förstör hela grejjen.. pappa gör alltid så. "Gå bort där nu så filmar jag er.." När man kollar så hör man pappa säga det här och så ser man sig själv verkligen SPELA intresserad av saker. Haha vet inte om känslan kom fram rätt där, men aja..
GONATT

Kunde inte sova imorse, låg och vred mig i timmar. Jag är fortfarande trött som fan men pulsen går i hundratjugo eller nåt, så kan inte slappna av. Tog en långpromenad med Freddie imorse och försökte blåsa huvet tomt. Det är svårt idag. Allt är svårt idag. Om jag bara inte hade varit så förbannat sällskapssjuk så hade det kanske gått lite bättre att gå vidare. Men jag behöver närhet nu, en stoor & mjuk kram och ett glas o'boy.
Va på statt igår, kors i taket! Det ända jag känner inför den kvällen är obehag. Antar att det är fyllan som gör det, men jag var verkligen bara väldigt full och jobbig! haha! Hade kunnat skippa den kvällen tror jag bestämt.. suttit hemma med fruktsallad och en go film. Men det får bli några såna kvällar i veckan istället! Kommer bli en hel del jobbande, planerande och så mycket träning som möjligt. Idag hoppar jag träningen. Tänker äta ett wienerbröd eller hur det stavas.. och bara ta det lugnt! hejdåå

Aa jag vet inte vad jag är, känns illa att säga att jag är singel.. men det är väl det jag är? :P haha

Något jag har lärt mig dom senaste dagarna är att det sällan räcker med ett par ögon. Jag har alltid trott att jag vet bäst, att jag aldrig behöver någon annans åsikt, men det har visat sig ovanligt idiotiskt att försöka diskutera med sig själv i svåra situationer som jag aldrig upplevt förut. Jag tror att jag har mycket bra och förnuftiga svar att ge på alla frågor, när någon annan stället dom, men när jag själv sitter där behöver jag någon annan som säger allt jag tänker. Och med risk för att låta lite klyshig vill jag bara ge ett stort tack för allt ni har sagt till mig det senaste. Det har hjälpt<3 :D

I övrigt skiner solen och har gjort nästan varje dag det senaste. Jag är en sån där säsongsdeppare, men på våren & sommaren är jag mig själv :D Vilket betyder att Sverige inte är det land jag till slut borde bosätta mig i ^^ Har fått stå i köket massor på donken vilket har gett upphov till en hel del blåsor och brännskador på händerna. Ser lite emo ut nästan.... Tänker på Emelie på jobbet varje gång jag bränner mig, och hennes röst ekar i huvet : "Äh, bränner man sig är man orutinerad!" haha, ja e väl de ;D

Och även fast jag har jävligt svårt att bryta kontakten med min älskade vän så ger jag åtminstone mer tid och tanke åt mig själv. Jag har slutat involvera någon annan när jag ska göra saker. Vill jag göra något, så gör jag det! Det är en frihet jag har saknat, men förmodligen kommer att tröttna på ganska snart. Jag är ett riktigt flockdjur ^^ Men träningen går långsamt framåt. David på jobbet tipsade mig om googlemaps, så ääääntligen kan jag mäta ut en joggingslinga på dom 5km jag behöver. Igår blev det jogging hela vägen till Bofors, runt Bofors, och tillbaka. Fick håll dom sista 200 metrarna, kändes rätt värdelöst att stanna när jag sprungit så långt redan så sprang på LITE snabbare än på löpbandet. Det handlade om sekunder, men ändå :D haha

Jag är jäävligt taggad inför sommarn i övrigt. Har massa kul planerat:

• Los Angeles med Sabina & Ann-Louise !! Så sjukt taggad så de e inte sant! Gäller bara att spara en massa pengar, men får helt enkelt offra aprillönen till det! :P
• Midsommar på Ellös! Har inga förväntningar direkt haha, men hoppas på varmt väder och kul sällskap? :D
• Gotland i juli, det är nog det jag längtar till mest haha! För då är Sabina hemma och det var så lääänge sen vi lekte i den svenska sommaren ^^
• Lumpen i augusti.... jag är rädd! haha

Men jag tänkte börja med att fylla år. Jag vet att jag får ett set med silverbestick och resan till L.A av mamma o pappa <3 Det ända jag kan komma på att jag önskar med är en ipod eller en bättre mp3. Det ska vara liten, bra kvalitet, gärna nån söt färg (LILAAA!!) och med "inear-hörlurar". Om någon vill överraska mig ännu mer är en pulsklocka, löpartights eller presentkort väääldigt tacksamt ^^ Tänkte EVENTUELLT baka en tårta och bjuda över mina vänner på en bit ;) haha, men tänker inte fira med alkohol. Det är överskattat :P fyller ju på en måndag i år dessutom.

Nu ska jag ner till Colluseum och skaffa nytt keycard, mitt gamla är som bortblåst. Hejdåå

Idag är jag verkligen trött som ett litet as! Var med mamma, mormor och mammas kusin i Askersund på marknad imorse. Fick sova kanske 5-6 timmar eftersom jag somnade vid 2-3 inatt! Puh.. sen skulle mamma till Örebro så hängde med. Råkade onödighetsshoppa, ångrar mig lite.. men älskar mina nya prylar! Köpte en liten grej till Micke också som ja vet att han kommer gilla, 25åringen :)

Kort inlägg.. men ville mest bara dokumentera ;D haha Här kommer coolingen med sina nya prylar :

Notera dom två röda märkena i pannan, så går det när man är klantig med fritöserna! haha jag ber till GUD att jag slipper ärr, men vaffan.. man lever bara en gång. (?) så varför inte stänka lite frityrolja på sig? eller?

aja, natti ;D


Dags att gratulera Jonna Bröms på 20årsdagen också, hon får den stora äran att nämnas i min extremt omtalade och lästa blogg! haha Grattis Jonna, den stora flickan! :)<3

Sitter och lyssnar på Lady Gaga - Telephone och är allmänt nöjd med livet!! Har fått ett nytt anställningsbevis på donken, jobbar numera nästan bara skift och halvtid. Fick några pass på Kings och Wickan i maj också så lite pengar ska jag väl lyckas skrapa ihop!

I fredags åkte jag till Uppsala för lite info om lumpen, hämta kängorna och över huvud taget kolla läget. Kom lite tidigt i fredags så kollade stan först. Uppsala måste vara en av dom mysigaste städerna i Sverige! Föll direkt! Tog sen bussen ut till garnisonen och träffade några andra kommande värnpliktiga på logementet. (Mycket nya termer här ;) ) Drog in till stan och tog den efterlängtade ölen. Har varit sugen på det sen jag minns inte när!! Minglade lite o blablabla, sen fick jag en hemsk sömn i den där 40 cm? 50cm? sängen och tappade täcket flera gånger! Mohaha hur ska jag överleva? Gick upp klockan 6 o käkade frulle, fick en kängorna, strumpor, ryggsäck och provade ut min alldeles egna speedo baddräkt! haha Sen hade vi en "liten" stafett..... skulle hänga på oss en overall, skyddsväst, nån vapenväst, hjälm och ett vapen med tillhörande ammunition och springa skjutbanan upp och ner. (200 m) Några spydde. Jag fick blodsmak i munnen! Sen fick jag uppleva en av dom mest mäktiga saker i hela mitt liv. "Min" pluton visade upp ett krigsskådespel på ett gärde, det började till och med brinna på riktigt. Fick rysningar i hela kroppen och blev taggad som ett as! Nu jävlar ska här tränas!!

• Löpning 5km minst 3ggr/vecka
• Gymma minst 2ggr/vecka, maxa armhävningar, situps, rygglyft mm.
• Varierande marchsträcka med kängor och ryggsäck med lämplig tyngd.

Har lyckats åstadkomma en march med kängorna och Freddie idag, körde strandpromenaden i skogen i ca 1,5 timma. Hoppas på att palla gymmet efter maten, men vi får se!

I övrigt hade jag askul på Maddes 20årsfest i busbacken :D Länge sen man träffa alla och jag lyckades dricka lagom. Hurra :D haha
Sabina ringde igår också och jag blev överlycklig, pratade om en eventuell resa till henne men vi får se här framöver. Ska ju till Gotland i sommar också :D:D Och den kommande tiden är så underbar så det finns bara inte! Är ledig jättemycket och ska till Trollhättan och Orust i veckan. Någon gång där ska jag träffa Amanda i Göteborg också. Hur bra får det bli?! haha

Jag har världens bästa liv!

För övrigt trivs jag apbra med min piercing, ska byta den mot en mindre snart så det slipper sticka ut så mycket när jag ler. Kommer sörja den när jag plockar ur den i augusti!

Började dagen klockan 05:00 med två kanelbullar och en kopp varm choklad. Sen bar det av till jobbet och klockan 06:00 startade min öppningsutbildning i köket på donken, USCH va jobbigt det var! haha hade verkligen problem med motivationen till att putsa varenda liten yta av rostfritt när jag inte ens hade lärt mig steka ägg! Men det är säkert precis lika viktigt.. eller jag vet inte. Rätt gött med förändring och variation, såå imorrn fortsätter livet med ännu en otta i oset på donk. Jobbade över några timmar för att sen möta upp Annapanna för en fika. :) Sen gick vi en långpromenad i solen med Freddie och fick lite energi och livsglädje..

Nee ja orkar inte blogga om en helt vanlig dag utan poäng.... hatar själv att läsa sånt! haha
Så det får bli en bild istället!

Jag vet inte varför, kanske beror det på uppväxten, men av någon anledning så har jag alltid försökt att dölja mina flickiga sidor. Tror kanske att jag ska bli mer respekterad då, men det tror jag inte längre. Och med risk för att låta lite "mode-bloggeska-wannabe" så kommer här en liten uppdatering om vad jag VILL HAAA!

Till att börja med slänger jag upp den första officiella bilden på mig med piercing. Har inte bestämt mig för vad jag tycker än, men ska byta smycke så fort som möjligt för att se om det blir som jag tänkt mig. Reaktionen som är mest populär hittills är "Jahaa, har du piercat dig.... okej." Alltså inte "Jahaa, har du piercat dig.... va fint." haha, jag bryr mig inte så mycket, tycker ju själv inte att det ser så bra ut med läkarsmycket. Hur som helst, här kommer den ;D

SÅÅJA, och för att få in dom där bilderna i datorn krävdes ett antal svordomar & timmar (typ). Men nu vare dokumenterat, o de blir inge mera blogga idag. Tjarrååå

Idag kändes det lite som att vakna en helg ensam i Stockholm. Ingen frågar efter en, det finns inget att stiga upp för och ingen att prata med. Hade jag bara varit lite svartsjuk nu också hade jag kallat det för livets slut haha
Jag tror jag håller på att bli galen. Det finns fan inget värre än att klättra på väggarna med sig själv, kväll efter jävla kväll.

Jag gick till graven herromdagen. Jag går aldrig dit längre, känns meningslöst på nåt sätt. Han är ju ändå inte där. Det är ju bara nån slags minneslund som jag ändå inte har några bra minnen av. Men kände på nåt sätt att det rensar tankarna och får mig att komma tillbaka på jorden igen. Jag menar, allt det här som jag ser som deprimerande och tragiskt NU, är ju ingenting i jämförelse med då. Så fick helt enkelt lite perspektiv på min svartsjuka, vilket jag verkligen behövde!

Det jobbigaste är nog ovissheten. Hade han träffat någon annan hade jag kunnat vara förbannad och inte lika ledsen. Nu känns det bara som att det är mig det är fel på, jag som inte räcker till. Men jag vet att jag gör det! Jag vet hur glad jag en gång har varit och jag ska komma dit igen! Det är bara så jäävla tungt att känna att ingen bryr sig.

Jag funderar så mycket när jag är själv också. Har mitt egna lilla knep för att komma på bättre humör och på andra tankar: Sex and the city. Jättelöjligt egentligen, men det känns bra.. så då är det okej, antar jag. Nu ska jag alltså sätta mig och kolla på säsong två och äta frukost. Det blir tunnbröd med kalkon, o'boy och banan.

Ha en good morgon.

Vaknade sent idag igen. Jag tänkte: Idag ska bli en bra dag. Minns faktisk inte hur morgonen såg ut riktigt, trots att det bara var några timmar sen. Jag vet i alla fall att jag har ätit frukost och gått två promenader. Sen tog jag en biltur till kyrkogården och rensade Axels grav. Jag borde verkligen göra en massa saker idag. Jag borde ha plockan i ordning, jag borde ha tvättat, jag borde ha köpt present åt mamma och jag borde ha kollat upp reseplanerna.

Dagen gled mig ur händerna helt enkelt.

Och har någon slags lågstämd känsla och ett ganska lätt men bestämt tryck över bröstet. Har lite ångest, bara lite idag. Jag vet inte om jag är redo att ta tjuren vid hornen än. Vill ju inte förstöra min dag. Varför är jag inte glad idag? Jag förstår faktiskt inte.

Nu blire mera SATC.

Så var det dags att bryta på allvar, eller? Det är i alla fall värt ett tappert försök. Jag måste bli en självständig människa som inte låter mig tryckas ner av alla jävla kommentarer. Det här kommer bli skitsvårt, men jag hoppas på att få mitt liv tillbaka!

Steg 1 : Socialisering
Detta steg innebär att man ska ge sig ut på ett eller annat sätt och träffa människor. Jag har pratat en hel del i luren, suttit vid msn massor, hunnit med ett par svängar till mina närmaste vänner. (och det infekterade exet, men det kanske också behövs?) Ska försöka komma över en äkta lyckofylla också så är steget fullbordat.

Steg 2 : Sex and the City
Min absoluta favoritserie i deppiga situationer vad gäller kärlek och vänskap är Sex And The City. Jag, som för övrigt inte alls är särskilt feminin, kan inte få nog av alla klyshiga poänger som kryper fram i varje avsnitt. Det ger mig antingen något annat att tänka på, eller en bättre syn på saken och en vink om att det faktiskt inte är jag som är dum i huvet i sammanhanget. För det är faktiskt OKEJ att bli förbannad, ledsen och sårad när man har blivit bedragen. Så det så.

Steg 3: Makeover
Herromdagen höll jag fortfarande på med steg ett och hängde med Anna in till Örebro. Medan hon uträttade något ärende knallade jag in på Marieberg för att köpa födelsedagspresent åt mamma. Insåg ganska snabbt att där inte fanns något av intresse och ringde ett samtal till en piercingstudio inne i stan. Var där på fyrtio minuter och satte en piercing i överläppens mitt, vilket jag har funderat på skitlänge. Nu kanske ni inte tycker att det var en så drastisk sak att göra; och nej, det var det inte heller! Trots mina tidigare oskuldsfulla år vad gäller "åverkan på kroppen" kändes det faktiskt inte alls särskilt hemsk. Kändes dock lite overkligt att kliva upp från en bår men en metallkula mitt i fejjan. Det är liksom inte riktigt jag? Eller det kanske inte var jag bara? Nu är det gjort i alla fall, och jag känner mig som en helt ny Anna. :)

Steg 4: INSE att det är slut
Det här steget kräver något mer psykisk stabilitet och mycket moraliskt stöd. (mycket ordbajs där, haha) Jag vet inte om jag är förbi det här steget, men jag är på god väg i alla fall. Några kommentarer från min älskade att fundera över:

"När jag tänker på en framtid utan dig får jag ont i magen och får tårar i ögonen. Jag tänker alltid på oss när jag ser kärleksfilmer och sånt."
"Jaa, det är ju officiellt att jag är singel nu. Det får du acceptera."

Med tanke på att dessa två (bland många andra) kommentarer fälldes under loppet av ett dygn är det värt att fundera över en viss förvirring hos vederbörande. Jag väljer att ta till mig det första och inse att jag är älskad på djupet. Det andra tolkar jag som ett rent hot.

En annan ordväxling som förekom var:
jag "Bryr du dig om du sårar mig?"
han "Jag har väl inte sårat dig?"

Kommentarer på facebook till andra brudars bilder från vederbörande löd "sweetie" samt "oohh yee (h)" omedelbart efter att jag lämnat radhuset i Trollhättan för ca 10 timmar sedan. Ett färskt exempel på att jag har blivit sårad.

Ge mig lite feedback här! Jag behöver hjälp att fortsätta att antingen lägga ner eller hoppas?
Man är inte så rationell i kärlekens vimmel, och heller inte svartsjukans. Sabina jag behöver särskilt ditt stöd i detta!

Steg 5 - Gå vidare
Hit har jag inte kommit än, men steget handlar om att börja släppa taget om de känslor som man faktiskt får inse att man har. Annars hade man ju aldrig stått i den här situationen? Hur känns det att leva ensam, som singel? Kanske är det dags för en resa, en flirt eller ett livsstilsbyte? Måste beprövas, och risken för återfall till steg 1 är förmodligen stor. Här är också sista chansen att reda upp ett trasigt förhållande. För när jag väl har vänt ryggen till, kommer jag inte tillbaka. Detta är högt bildligt talat. En liten chans till fortsatt vänskap finns om alla lögner, svek och bråk kan redas ut på ett vuxet sätt.

Steg 6- Gå vidare, på riktigt!
När allting är över. Känslorna har svalnat. Förnuftet har tagit in och lyckan med livet kommer tillbaka. När alla metoder till reparation är beprövade(: Konfrontation, tysthet eller ignorans). Finns nu två sätt att gå vidare, på riktigt! Antingen raderas din älskade ut ur alla möjliga situationer i livet, nummer tas bort och all kontakt upphör.. det är tungt i bröstet när jag säger det här, men den lösningen verkar mest trolig just nu. Det andra alternativet är vänskap. En förutsättning är att alla känslor är ute ur bilden. Hur ska annars kommande pojkvänner / flickvänner få en chans att acceptera? VÄÄÄLDIGT viktigt för ens fortsatta eventuella förhållanden.

Om det tar slut på riktigt den här gången är det hans förlust.. jag är faktiskt också värdefull.
Gonatt!

 

Jag har kommit fram till en sak: Det är helt livsfarligt att älska någon på riktigt. Det gamla hederliga uttrycket "kärleken gör dig blind" stämmer verkligen till punkt och pricka för en mesig tjej som jag. Jag vågade inte erkänna det ens för mig själv först, jag har ju alltid fått komplimanger för hur starkt psyke jag har. Mamma har alltid uppfostrat mig åt det feministiska hållet och jag tror budskapet var något i stil med att man är svag om man inte kan vara ensam som "kvinna". Jag kan inte vara ensam, men kanske kanske kan jag leva utan livskamrat. Men inte just nu, men jag tror att det skulle kunna gå att vänja sig av med alla pussar, kramar och lovord om att man är älskad.
Och tro mig när jag säger det, man kan inte säga ett skit om otrohet förrns man har stått där själv. Jag menar, innan jag hade älskat på riktigt, såsom jag gör med Michael nu, sa jag att jag aldrig skulle förlåta. Men jag förlät och jag ångrar mig inte!! Men när man står där i stormen, är förbannad, ledsen och har ångest och undrar om livet är värt att leva.. då är det ända som betyder något om han älskar mig eller inte. Snälla bara älska mig, jag skiter i allt annat. Så enkelt är det i dom situationerna för mig. Men antar att det är individuellt.

En helt annan sak är det när vardagskärleken sinar. Man ska inte behöva tigga om en kärleksfull kram varje dag. Man ska inte behöva tigga om att bli sedd och älskad för den man är. För älskar inte han mig, finns det garanterat någon annan som förtjänar min kärlek bättre. Han förtjänar min kärlek.

Jag vill leva med en passionerad person, någon som frågar efter mig, skryter om mig, kramar mig utan uppmaning och som bara älskar att vara med mig lika mycket som jag älskar att vara med denna.


Och OBSERVERA: Allt jag skriver här behöver nödvändigtvis inte ha något alls med mina egna erfarenheter att göra, utan är oftast bara funderingar hur det skulle kunna vara osv. Jag menar, det här med att jag vill leva med en passionerad person, det vill jag. Och har gjort också.

Så i övrigt vill jag slå ett slag för alla vänner som bara finns där, alltid.. hur lång tid det än har gått så finns det alltid några stycken man "connectar" med, som förstår en utan att man säger något.. ni fattar. Hade lite kvalitetstid med Anna Broström igår vilket jag tror vi båda behövde. Det är så jävla viktigt att bolla lite tankar om saker och ting för att få perspektiv. För man vänjer sig alltför lätt.. det kan vara jobb, kärlek eller boende eller vad som helst. Man fåååår inte begränsa sig, det är livsfarligt!! Det gör jag hela tiden och det har kostat mig så mycket energi.

Dom två senaste dagarna har gått i temat "du behövs" för min del. Har fått det så tydligt bekräftat att det faktiskt finns dom som behöver mig, och det behövde jag verkligen få veta igen. För alla har vi svackor och det är sällan man tar sig ur dom på egen hand. För att hänvisa att en av Psykologi A kursens lärdomar, du bekräftar det du redan tror och ser allt som du redan har bestämt dig för att det ska vara.

Nu känner jag mig tom och nöjd, tänker inte ens läsa igenom. Har fått ur mig dom tankar jag bar på.. Lyssnar på Toto-Africa och tänker på Michael. Sånt gör mig glaaad :) Idag blire tandis, McDonalds och lite blackjackspel.
Hej så länge

Tack vare min nya inställning till saker och ting har jag kunnat svälja impulser att flippa den här helgen. Det är liksom inte värt det längre. För vid de tillfällen som jag har annorlunda åsikt om saker och ting kan jag numera framföra detta utan att behöva försöka övertala andra till att tycka samma sak, och det känns bra. :) Undra bara hur länge den här inställningen håller i sig den här gången.

Helgen har varit bra och avkopplande. Är lite uppstressad inför veckan och den tenta jag i princip har gett upp men ska försöka satsa lite på i veckan. Är också lite uppstressad över de pengar jag borde ha på kontot imorrn, men som inte finns där just nu. Försöker komma på hur jag ska lyckas få in dom där. Ett första försök är att tjuvåka från Trollhättan till Åmål på tåget. Men vet inte riktigt om jag vågar riskera det än.

Här nere i sydväst är det mycket varmare och vårigare än uppi Värmland. Vi har gått en långpromenad nere vid kanalen vilket jag verkligen nehövde! Skulle va grymt kul att gå där sen när snön har försvunnit lite mer för det var lite väl riskabelt att promenera på små, steniga och isiga stigar ett antal meter över marken eller hur man ska säga. I övrigt har jag njutit av att göra ingenting, somnat framför några filmer och käkat riktigt onyttiga saker. Sånt där man måste göra för att få motivation till att vara duktig en vecka, eller två.

O nuu ska jag eventuellt spela nåt hockeyspel på Mickes dator om han låter mig prova igen, var väl inget proffs precis ;)

Orkar inte ens tänka på hur många före mig som försökt lista ut och filosofera om vad kärleken egentligen innebär. Det är nog inte ens någon idé att försöka förstå sig på den. För min del är det vitt eller svart. Är det bra så mår jag bra, är det dåligt så mår jag dåligt. Dvs. finns det inga besvarade känslor så kan resten i livet också kvitta. Det är så farligt att tänka så, men det är någon slags primär drift i mig som gör att jag bara kan fungera om jag vet med säkerhet att någon älskar mig. Och då menar jag inte som polare, utan att veta att någon bara kan leva med mig och ingen annan. Kanske är jag lite naiv eller konservativ, men jag är nog mer för att man ska hålla sig till en "livskamrat" än att man ska gå på stigen genom livet och byta ut sin partner. Kanske kommer jag att ändra mig, men inte så länge som jag själv älskar någon.

Men fyyyfan, NOG OM DETTA!

Idag har jag jobbat mitt första skiftpass på donken. Det gick väl.....sådär? haha Numera har jag ju gjort det mesta av alla de uppgifter som på rutin ska göras där, men i och med att jag inte skiftar kan det ju lätt ha gått ett halvår mellan varje gång som just jag har torkat syrypslangarna till drickan t.ex... som jag försökte mig på idag. Och jag vet inte hur många gånger jag har fått höra av en VISS person, att "men det där har du ju redan gjort en gång, då kan du ju det!" Jaaamen visst, för det senaste halvåret har min hjärna BARA fokuserat på denna värdefulla uppgift och jag LÄRDE mig ju verkligen. Men nu ska det väl bli ändring på den saken.

I övrigt känner jag lite som så, att jag måste ta tag i saken och ting och leva i nuet just nu! I mitt huvud förekommer det mängdvis med planering och oftast så handlar det om tråkiga saker som bara måste göras för att uppfylla mina egna krav eller nåt. Men allt det där som jag egentligen vill göra har plockats åt sidan allt för länge. Till exempel vill jag spendera en massa tid med min älskade (vän?) Michael, hitta på saker.. typ spela badminton, åka o bada eller bara ligga o prata. Fattar fan inte varför jag inte har uppfyllt det medan jag hade chansen. Man ska vårda sina förhållanden, det är vad jag har lärt mig. Jag har varit så förbannat bitter och orolig. Inte konsigt att folk tröttnar på mig till slut. Och jag har hatat mig själv, jämfört mig och blivit deprimerad. Fuck this, jag är så jääävla mycket bättre! Och det ligger någon slags tabu i att säga detta.. men med tanke på alla idioter till brudar jag har försökt jämföra mig med så är det inte konstigt att jag kan erkänna detta. Men frågan har ju liksom kvarstått hela tiden, om jag inte räckte till osv.. men det gjorde jag visst. Jag har varit en sån jävla bra flickvän så jag borde få medalj fan. Jag hade all moralist rätt att vara skitförbannad och bete mig hur omoget jag ville. Men det är dags att vara rättvis mot mig själv också.

Och jag ska njuta av den tiden vi har tillsammans, lägga karriären åt sidan och bygga upp mig själv som människa. Jobba på själen liksom.. Ska göra det jag riktigt känner för. Jag kan inte leva själv, men jag tänker inte tvinga mig på människor som ändå inte vill vara med mig. Det finns nog andra ska ni se!

Mitt omdöme är skitbra, så håll käften om att jag är knäpp. För det är jag inte. Nu lever jag bara, UUUUR VÄGEN ;)