Livet är ett äventyr

Idag är jag verkligen trött som ett litet as! Var med mamma, mormor och mammas kusin i Askersund på marknad imorse. Fick sova kanske 5-6 timmar eftersom jag somnade vid 2-3 inatt! Puh.. sen skulle mamma till Örebro så hängde med. Råkade onödighetsshoppa, ångrar mig lite.. men älskar mina nya prylar! Köpte en liten grej till Micke också som ja vet att han kommer gilla, 25åringen :)

Kort inlägg.. men ville mest bara dokumentera ;D haha Här kommer coolingen med sina nya prylar :

Notera dom två röda märkena i pannan, så går det när man är klantig med fritöserna! haha jag ber till GUD att jag slipper ärr, men vaffan.. man lever bara en gång. (?) så varför inte stänka lite frityrolja på sig? eller?

aja, natti ;D


Dags att gratulera Jonna Bröms på 20årsdagen också, hon får den stora äran att nämnas i min extremt omtalade och lästa blogg! haha Grattis Jonna, den stora flickan! :)<3

Sitter och lyssnar på Lady Gaga - Telephone och är allmänt nöjd med livet!! Har fått ett nytt anställningsbevis på donken, jobbar numera nästan bara skift och halvtid. Fick några pass på Kings och Wickan i maj också så lite pengar ska jag väl lyckas skrapa ihop!

I fredags åkte jag till Uppsala för lite info om lumpen, hämta kängorna och över huvud taget kolla läget. Kom lite tidigt i fredags så kollade stan först. Uppsala måste vara en av dom mysigaste städerna i Sverige! Föll direkt! Tog sen bussen ut till garnisonen och träffade några andra kommande värnpliktiga på logementet. (Mycket nya termer här ;) ) Drog in till stan och tog den efterlängtade ölen. Har varit sugen på det sen jag minns inte när!! Minglade lite o blablabla, sen fick jag en hemsk sömn i den där 40 cm? 50cm? sängen och tappade täcket flera gånger! Mohaha hur ska jag överleva? Gick upp klockan 6 o käkade frulle, fick en kängorna, strumpor, ryggsäck och provade ut min alldeles egna speedo baddräkt! haha Sen hade vi en "liten" stafett..... skulle hänga på oss en overall, skyddsväst, nån vapenväst, hjälm och ett vapen med tillhörande ammunition och springa skjutbanan upp och ner. (200 m) Några spydde. Jag fick blodsmak i munnen! Sen fick jag uppleva en av dom mest mäktiga saker i hela mitt liv. "Min" pluton visade upp ett krigsskådespel på ett gärde, det började till och med brinna på riktigt. Fick rysningar i hela kroppen och blev taggad som ett as! Nu jävlar ska här tränas!!

• Löpning 5km minst 3ggr/vecka
• Gymma minst 2ggr/vecka, maxa armhävningar, situps, rygglyft mm.
• Varierande marchsträcka med kängor och ryggsäck med lämplig tyngd.

Har lyckats åstadkomma en march med kängorna och Freddie idag, körde strandpromenaden i skogen i ca 1,5 timma. Hoppas på att palla gymmet efter maten, men vi får se!

I övrigt hade jag askul på Maddes 20årsfest i busbacken :D Länge sen man träffa alla och jag lyckades dricka lagom. Hurra :D haha
Sabina ringde igår också och jag blev överlycklig, pratade om en eventuell resa till henne men vi får se här framöver. Ska ju till Gotland i sommar också :D:D Och den kommande tiden är så underbar så det finns bara inte! Är ledig jättemycket och ska till Trollhättan och Orust i veckan. Någon gång där ska jag träffa Amanda i Göteborg också. Hur bra får det bli?! haha

Jag har världens bästa liv!

För övrigt trivs jag apbra med min piercing, ska byta den mot en mindre snart så det slipper sticka ut så mycket när jag ler. Kommer sörja den när jag plockar ur den i augusti!

Började dagen klockan 05:00 med två kanelbullar och en kopp varm choklad. Sen bar det av till jobbet och klockan 06:00 startade min öppningsutbildning i köket på donken, USCH va jobbigt det var! haha hade verkligen problem med motivationen till att putsa varenda liten yta av rostfritt när jag inte ens hade lärt mig steka ägg! Men det är säkert precis lika viktigt.. eller jag vet inte. Rätt gött med förändring och variation, såå imorrn fortsätter livet med ännu en otta i oset på donk. Jobbade över några timmar för att sen möta upp Annapanna för en fika. :) Sen gick vi en långpromenad i solen med Freddie och fick lite energi och livsglädje..

Nee ja orkar inte blogga om en helt vanlig dag utan poäng.... hatar själv att läsa sånt! haha
Så det får bli en bild istället!

Jag vet inte varför, kanske beror det på uppväxten, men av någon anledning så har jag alltid försökt att dölja mina flickiga sidor. Tror kanske att jag ska bli mer respekterad då, men det tror jag inte längre. Och med risk för att låta lite "mode-bloggeska-wannabe" så kommer här en liten uppdatering om vad jag VILL HAAA!

Till att börja med slänger jag upp den första officiella bilden på mig med piercing. Har inte bestämt mig för vad jag tycker än, men ska byta smycke så fort som möjligt för att se om det blir som jag tänkt mig. Reaktionen som är mest populär hittills är "Jahaa, har du piercat dig.... okej." Alltså inte "Jahaa, har du piercat dig.... va fint." haha, jag bryr mig inte så mycket, tycker ju själv inte att det ser så bra ut med läkarsmycket. Hur som helst, här kommer den ;D

SÅÅJA, och för att få in dom där bilderna i datorn krävdes ett antal svordomar & timmar (typ). Men nu vare dokumenterat, o de blir inge mera blogga idag. Tjarrååå

Idag kändes det lite som att vakna en helg ensam i Stockholm. Ingen frågar efter en, det finns inget att stiga upp för och ingen att prata med. Hade jag bara varit lite svartsjuk nu också hade jag kallat det för livets slut haha
Jag tror jag håller på att bli galen. Det finns fan inget värre än att klättra på väggarna med sig själv, kväll efter jävla kväll.

Jag gick till graven herromdagen. Jag går aldrig dit längre, känns meningslöst på nåt sätt. Han är ju ändå inte där. Det är ju bara nån slags minneslund som jag ändå inte har några bra minnen av. Men kände på nåt sätt att det rensar tankarna och får mig att komma tillbaka på jorden igen. Jag menar, allt det här som jag ser som deprimerande och tragiskt NU, är ju ingenting i jämförelse med då. Så fick helt enkelt lite perspektiv på min svartsjuka, vilket jag verkligen behövde!

Det jobbigaste är nog ovissheten. Hade han träffat någon annan hade jag kunnat vara förbannad och inte lika ledsen. Nu känns det bara som att det är mig det är fel på, jag som inte räcker till. Men jag vet att jag gör det! Jag vet hur glad jag en gång har varit och jag ska komma dit igen! Det är bara så jäävla tungt att känna att ingen bryr sig.

Jag funderar så mycket när jag är själv också. Har mitt egna lilla knep för att komma på bättre humör och på andra tankar: Sex and the city. Jättelöjligt egentligen, men det känns bra.. så då är det okej, antar jag. Nu ska jag alltså sätta mig och kolla på säsong två och äta frukost. Det blir tunnbröd med kalkon, o'boy och banan.

Ha en good morgon.

Vaknade sent idag igen. Jag tänkte: Idag ska bli en bra dag. Minns faktisk inte hur morgonen såg ut riktigt, trots att det bara var några timmar sen. Jag vet i alla fall att jag har ätit frukost och gått två promenader. Sen tog jag en biltur till kyrkogården och rensade Axels grav. Jag borde verkligen göra en massa saker idag. Jag borde ha plockan i ordning, jag borde ha tvättat, jag borde ha köpt present åt mamma och jag borde ha kollat upp reseplanerna.

Dagen gled mig ur händerna helt enkelt.

Och har någon slags lågstämd känsla och ett ganska lätt men bestämt tryck över bröstet. Har lite ångest, bara lite idag. Jag vet inte om jag är redo att ta tjuren vid hornen än. Vill ju inte förstöra min dag. Varför är jag inte glad idag? Jag förstår faktiskt inte.

Nu blire mera SATC.

Så var det dags att bryta på allvar, eller? Det är i alla fall värt ett tappert försök. Jag måste bli en självständig människa som inte låter mig tryckas ner av alla jävla kommentarer. Det här kommer bli skitsvårt, men jag hoppas på att få mitt liv tillbaka!

Steg 1 : Socialisering
Detta steg innebär att man ska ge sig ut på ett eller annat sätt och träffa människor. Jag har pratat en hel del i luren, suttit vid msn massor, hunnit med ett par svängar till mina närmaste vänner. (och det infekterade exet, men det kanske också behövs?) Ska försöka komma över en äkta lyckofylla också så är steget fullbordat.

Steg 2 : Sex and the City
Min absoluta favoritserie i deppiga situationer vad gäller kärlek och vänskap är Sex And The City. Jag, som för övrigt inte alls är särskilt feminin, kan inte få nog av alla klyshiga poänger som kryper fram i varje avsnitt. Det ger mig antingen något annat att tänka på, eller en bättre syn på saken och en vink om att det faktiskt inte är jag som är dum i huvet i sammanhanget. För det är faktiskt OKEJ att bli förbannad, ledsen och sårad när man har blivit bedragen. Så det så.

Steg 3: Makeover
Herromdagen höll jag fortfarande på med steg ett och hängde med Anna in till Örebro. Medan hon uträttade något ärende knallade jag in på Marieberg för att köpa födelsedagspresent åt mamma. Insåg ganska snabbt att där inte fanns något av intresse och ringde ett samtal till en piercingstudio inne i stan. Var där på fyrtio minuter och satte en piercing i överläppens mitt, vilket jag har funderat på skitlänge. Nu kanske ni inte tycker att det var en så drastisk sak att göra; och nej, det var det inte heller! Trots mina tidigare oskuldsfulla år vad gäller "åverkan på kroppen" kändes det faktiskt inte alls särskilt hemsk. Kändes dock lite overkligt att kliva upp från en bår men en metallkula mitt i fejjan. Det är liksom inte riktigt jag? Eller det kanske inte var jag bara? Nu är det gjort i alla fall, och jag känner mig som en helt ny Anna. :)

Steg 4: INSE att det är slut
Det här steget kräver något mer psykisk stabilitet och mycket moraliskt stöd. (mycket ordbajs där, haha) Jag vet inte om jag är förbi det här steget, men jag är på god väg i alla fall. Några kommentarer från min älskade att fundera över:

"När jag tänker på en framtid utan dig får jag ont i magen och får tårar i ögonen. Jag tänker alltid på oss när jag ser kärleksfilmer och sånt."
"Jaa, det är ju officiellt att jag är singel nu. Det får du acceptera."

Med tanke på att dessa två (bland många andra) kommentarer fälldes under loppet av ett dygn är det värt att fundera över en viss förvirring hos vederbörande. Jag väljer att ta till mig det första och inse att jag är älskad på djupet. Det andra tolkar jag som ett rent hot.

En annan ordväxling som förekom var:
jag "Bryr du dig om du sårar mig?"
han "Jag har väl inte sårat dig?"

Kommentarer på facebook till andra brudars bilder från vederbörande löd "sweetie" samt "oohh yee (h)" omedelbart efter att jag lämnat radhuset i Trollhättan för ca 10 timmar sedan. Ett färskt exempel på att jag har blivit sårad.

Ge mig lite feedback här! Jag behöver hjälp att fortsätta att antingen lägga ner eller hoppas?
Man är inte så rationell i kärlekens vimmel, och heller inte svartsjukans. Sabina jag behöver särskilt ditt stöd i detta!

Steg 5 - Gå vidare
Hit har jag inte kommit än, men steget handlar om att börja släppa taget om de känslor som man faktiskt får inse att man har. Annars hade man ju aldrig stått i den här situationen? Hur känns det att leva ensam, som singel? Kanske är det dags för en resa, en flirt eller ett livsstilsbyte? Måste beprövas, och risken för återfall till steg 1 är förmodligen stor. Här är också sista chansen att reda upp ett trasigt förhållande. För när jag väl har vänt ryggen till, kommer jag inte tillbaka. Detta är högt bildligt talat. En liten chans till fortsatt vänskap finns om alla lögner, svek och bråk kan redas ut på ett vuxet sätt.

Steg 6- Gå vidare, på riktigt!
När allting är över. Känslorna har svalnat. Förnuftet har tagit in och lyckan med livet kommer tillbaka. När alla metoder till reparation är beprövade(: Konfrontation, tysthet eller ignorans). Finns nu två sätt att gå vidare, på riktigt! Antingen raderas din älskade ut ur alla möjliga situationer i livet, nummer tas bort och all kontakt upphör.. det är tungt i bröstet när jag säger det här, men den lösningen verkar mest trolig just nu. Det andra alternativet är vänskap. En förutsättning är att alla känslor är ute ur bilden. Hur ska annars kommande pojkvänner / flickvänner få en chans att acceptera? VÄÄÄLDIGT viktigt för ens fortsatta eventuella förhållanden.

Om det tar slut på riktigt den här gången är det hans förlust.. jag är faktiskt också värdefull.
Gonatt!